Pausar, städar, fixar

Konfirmanderna är hemresta as of igårmorse vid 05-tiden, just då vi angjort Santa Cruz hamn. Vi i crew återvände tacksamt till kojen efter avskedet. 

Sedan helgade vi vilodagen. 

Jag för min del följde med skeppsgossarna m fl till ett underbart vattenland, typ, med en massa saltvattenspooler i en vackert arrangerad park med ett "palmberg" intill. Helt ok ställe att hänga på. 

Även om jag inte kommer helt överens med spanjorerna angående deras filosofi med istemperaturer i pooler.

I veckan ska vi blanda städ och utvärderingsmöte med DM och vila. Och på torsdag anländer hela musikgänget!! Weee! Sedan blir det fullt ös igen. 

Ännu en lycka är att jag idag - äntligen! - lyckats hitta ett ställe som serverar kaffe som _inte_ är gjort på öns superäckliga klorvatten! (fick kräkattacker av kaffet igår) 

Hit lär vi gå fler gånger. :)

Nu vill sällskapet återvända till båten.

Solong!

på väg

Mitt lilla återupplivande har tydligen gått de flesta förbi, thus says statistics. * hehe*
Tänkte nog att jag tappat de flesta vid det här laget. Gör inte så mycket. Behöver inte basunera ut det förrän jag har något viktigt-slash-djupsinnigt att meddela.
=)

Faktum är att jag har ett inlägg i rockärmen (ok då: Woolpowerärmen...) men inser att jag inte kommer att hinna klart det just nu. Så det spar vi.

För om bara några minuter rullar färdmedel nr 2 av 5 för dagen in till sin destination.
Dagen började som sagt tidigt. Och gårdagen slutade sent. Jag lade mig i bra tid, men ett oväsen jag inte kunde påverka (även om jag försökte) höll mig vaken alldeles för länge, och när jag väl kommit ihåg mina nyinköpta öronproppar var jag så irriterad att jag var vaken en timma till.
Och eftersom sinnet vet att jag måste upp osinnligt tidigt, kan det inte slappna av, utan väcks till nivå:alert med jämna mellanrum. Ibland efter någon märklig dröm som fått min puls att gå upp i 300 (hyperbol, men ni fattar) och jag vaknade flåsande som efter ett 100meterslopp med utsvultna vargar efter mig.
En ren imaginär metafor, ingen erfarenhet.

Pappa - som dagen till ära fyller 70 år!!! - skjutsade mig till Östersund station och kvart i sex rullade jag ut, sittande direkt bakom lokföraren, första klass. Det blev billigast så. Inte mig emot.
Och god o rejäl frukost fick jag, liksom fri tillgång till frukt, kaffe/te o tidningar.
Ett kort stopp i Stockholm - som blev ännu kortare än planerat pga en brand på ett tåg nånstans i stan - så fortsatte min förstklassiga färd.

Under resan har jag läst, slumrat, lyssnat till ännu en dunderbra predikan av Steven Furtick, från Elevation Church, läst och slutligen tittat på en film som var så spännande att jag höll på att ställa mig upp.
Det gjorde jag iofs också, bokstavligen, för jag blev så akut kissnödig av spänningen.

Men hoppsan hejsan! Nu rullar vi in på Göteborgs station. Där förhoppningsvis käraste Lady Di väntar!

So long, folks!

borta - tittut!

Tycker ni det varit tyst och händelselöst på bloggen senaste 1,5 månderna?

Så har även mitt liv varit!
=/

Därav tystnaden. Jag kan ju inte hålla på att blogga om att jag inte gör något. Att jag bara läser böcker o ser på film, typ.

En trogen bloggläserska (som ännu inte gett upp på mig!) undrade om jag ändå inte tänker på något som jag kunde skriva om.
- Nä.

Eller.
Det är väl klart.
Men inget direkt elokvent, välformulerat o insiktsfullt, som andras liv skulle kunna berikas av. Allmänt, meningslöst ordbajseri har vi väl nog av i vår värld?

Men jag tänkte att jag skulle meddela omvärlden att mitt liv nu kommer att återgå till lite mer innehållsrik vardag. Får vi hoppas. Iallafall är ledigheten mer eller mindre slut och jag har lämnat Uppsala.
(Om man inte ska vara riktigt nogräknad, eftersom ett tåg innehållande bl a mig kommer att passera rakt igenom stan på måndag.)

Jag sitter just nu i en studentlägenhet på Frösön, där min syster huserat under sina 3,5 års studier, som ska avslutningsfiras imorgon.
Efter ett mycket (enligt min smak, alldeles för) stillsamt firande av Fars 70-årsdag, med enbart familjen, är det sedan dags att vinka adjö av såväl Östersund som Sverige. Detta i och med ett "mardrömsdygn" på måndag, som börjar med en tågresa 05:50 till Göteborg och avslutas ca 02-03-tiden(?) nästa dag, då jag förhoppningsvis lyckats rota fram mina kläder o lakan längst fram i förpiken på Elida i Cartagena och kunnat bädda min 'no-doubt' iskalla koj.
Men om allt är som det ska, kan jag sedan vakna upp till sol o värme!! =)

***
Jag avslutar med något - till skillnad från mitt svammel - riktigt vackert och innehållsstinnt som jag idag läste i (den enormt välskrivna, gripande) Boktjuven, av Markus Zusak.
Jag fascineras alltid när någon kan formulera en mening med endast några få ord som ändå lyckas säga så ofantligt mycket!

Sammanhanget: Tidig krigstid i Tyskland, huvudpersonen (inte att förväxla med berättaren) har under en ranglig tågfärd till en okänd blivande fosterfamilj just hastigt måst begrava sin älskade lillebror i en isig, främmande by längs vägen, vilket lämnat henne halvt förlamad av chock.

"Sedan fortsatte resan som om allting hade hänt."

Wow.

som britterna säger: allt blir bättre med en kopp te

Klockan är lite över tre och det är redan mörkt. Man vänjer sig aldrig, trots att det händer varje år. Jag blev tvungen att tända ljus o dricka ett kopp camucamu-te. Krävdes ingen direkt övertalning.

Det händer inte mycket i mitt liv just nu - jag gör inte många knop, som en båtmänniska skulle ha sagt - därav bloggtystnaden. Förundras över alla som har något att haspla ur sig varenda dag! I en bloggoffentlighet, menar jag. Haspla ur mig saker i allmänhet tenderar inte vara mitt stora problem... ;)

När jag inte dricker te eller adventsstädar, har jag bl a ryckt in som högstadievikarie lite grann. Tackade vänligt men bestämt nej till ett månadsvick i hemkunskap (...! hade själv hela högstadiets hemkunskap per korrespondens, så där finns inte mycket att hämta). Däremot har jag tagit en del matte (helt ok!) samt lite biologi (hmm...).

- Är du lärare?
- Nej.
- Varför är du vikarie då?
- För att jag var ledig.
- Vad är du då?
- Journalist. Och matros.
- Är du pirat?!

- Men får du betalt för att vara här?
- Ja, sannerligen att jag ska ha för att stå här o undervisa i biologi!

=)

Dessutom har jag fått den tjusiga uppgiften att vara en av fem jurymedlemmar att poängsätta samt lämna utlåtande till de nominerade bidragen till "Nobelpriset i svenska" för niornas alldeles egen Nobelfest. Det var roligt!

Och så har jag varit barnvakt. Åt världens docksötaste lilla granne, som fyller ett år idag!

Utöver det finns det alltid en bok i närheten. Var på väg att köpa en till idag, men stod slutligen emot frestelsen. Kom på att jag kan önska mig den i julklapp istället. =)

Nej, nu får det allt bli en kopp te till.
(man skulle ha haft en sån här!)

konstgjord andning

Vad hände där? Min blogg typ dog. Faktum är att jag glömde av att jag hade en. Inte bra.
Sitter vid Annapannas köksbord i Jönköping och har just korrläst ett nytt partnerbrev för Elida. Är här för att spendera dagarna mellan årets två sista konfaläger – Kanariekonfa helgen som var, och Sverigekonfa nu till helgen. Båda på Nimbus, Öckerö.
Sedan avslutar vi hela verksamhetsåret med några besättningsdagar, då alla som just nu är kvar i Spanien återvänt till moderlandet. Ska bli sååå kul att träffa alla igen! Min lilla extrafamilj. =)

Annars har jag fått ett nytt tillfälligt jobb! Här går det undan. Som jag skrev i nåt socialt forum: "Det hinner aldrig bli sysslolös stiltje i Guds rike, det är bara att hänga med på tåget och hoppa av på de (väldigt!) skiftande stationerna längs vägen."
=)
Just nu (när jag inte är på läger eller i Jönköping, vill säga) hoppar jag in som sekreterare, med lite diverse uppgifter. Just den posten saknades på min alltjämt växande lista på prövade yrken, så det var väl bara lämpligt... Dessutom skoj att man kan hoppa in lite varstans.

I övrigt har jag hunnit vara på fancy-pancy releasefest för Drottningboken, på Strandvägen i Stockholm. Det var hel drös massa kändisar och jag, typ. Illa bara att jag är så dålig på kändisar – känner igen hyfsat många nunor, men kan inte deras namn. Otacksamt för dem kanske. =D
Det var iallafall första gången i livet jag fått gå "röda mattan" och fotograferas för mingeluppslagen i nån skvallerblaska...
Konferencier var Kattis Ahlström och kvällens mest frekventa kommentar till mig var hur tvillinglika vi två var... (??). Alla 250 inbjudna gäster gick hem med ett ex av boken, signerade av författaren och fotografen och hittills har jag bara hört positiv kritik, att folk blivit glatt överraskade av både utseende och innehåll. Kul.

Jag vill verkligen inte tjata ut er om detta med boken – hoppas ni inte suckar otåligt nu! – men för mig är det lite stort att få ut en bok i bokhandeln med mitt namn inuti.
(pga att tryckeriet gjorde kappan, alltså bokens pappersomslag, lite för litet är den tyvärr något försenad ut i boklådorna, men borde komma ut denna veckan.)

Avslutar med lite bilder från galejet.

Boksignering av fotograf (Rickard) o författare (Roger).

Lokalen var dekorerad med uppförstoringar av flera av Rickards fantastiska bilder.

Röda mattan med produktionsgänget.

Vi presenteras på scenen.

Slutligen en bild från själva överlämnadet, en bild jag fick för någon vecka sedan. Så underbart minne!
(observera Frälsarkransen runt Drottningens handled! =) härligt!)

osync

Jag har hamnat lite i osynk.
Just nu har jag massor av tid till mitt jobbprojekt - men inget att hugga tag i eftersom vi står o stampar o väntar på respons.
Men lagom till att jag tar Ryans vingar o far ner till båten som (förhoppningsvis) då är i Porto, kommer jag att ha massor av jobb att göra! =/

Då önskar man plötsligt att Atlanten kunde erbjuda gratis wifi, som de flesta serviceinrättningar nuförtiden. Men oceanen är inte riktigt där än.

Å andra sidan vet jag inte om jag vill att Atlanten ska erbjuda wifi. Egentligen.

Så under tiden får jag fylla min tid med saker som hårklippning (ja, Natha, nu har jag oxå rak hellugg), tandläkarbesök och, som idag, fikastunder med vänner.
*undrar genast om de två sista sakerna verkligen får lov att befinnas i samma mening...? så olika känslor som de framkallar*

Njuter annars av det rasande vackra höstvädret - men fäller knappast några sorgefyllda tårar över att få byta ut vantarna mot shorts om mindre än en vecka!
(för lite bilder från seglarna, se här – bilder som iofs får en att undra om inte Atlanten har skaffat wifi när allt kommer kring...?)

byter kust

Igår när jag gick min hurtrunda njöööt jag av den underbara höstdoften av fuktig jord, löv o röda äpplen i den friska luften, allt extra välsignat av en strålande skön sol. Underbart.
Jag behövde det efter att ha suttit på ett kontor på Stureplan i Stockholm i två hela dagar (och kvällar) och korrekturläst en sisådär 140-sidorstidning. Men det var skoj på sitt sätt.

Fast inte helt i nivå med höstsol och frisk luft.

Idag öser regnet ner.

Så jag tror jag åker ner till Västkusten istället.
Där väntar nämligen 20 (no-doubt) förväntansfulla konfirmander, som ska ha sitt första läger. Dock utan båt. Den befinner sig nämligen just nu någonstans mitt ute på Nordsjön, på väg söderut.
Så fort båten kommer ut ur AIS-skuggan de befinner sig i just nu, kan man se deras position här.

(Det är märkligt det där: så fort båten hamnar utanför AIS-täckning påstår alltid kartan att vi är någonstans i grekiska övärlden... av alla ställen.! vad är det för fel på "senast registrerad position"?)

Nä, nu ska jag ta en snabb kopp te hos grannen innan tåget väntar.
Tjingeling!

rekordår

Gårdagens hyllningar slog nog alla rekord i mitt liv.
(en annan kan ju liksom inte direkt tävla med Kungen i antal lyckönskningar på födelsedagen...)
Och även om de flesta utgjordes av ett kort o koncist ord på FB, så är det ju ändå nån som bemödat sig med just det.
=)

Resultatet:
• 5 IRL-grattis
• 1 brev
• 3 telefonsamtal
• 10 sms
• 26 Instagram-grattis
• 1 grattis via mobilspel
• 181 FB-hälsningar

Total: 227 grattis!
Det är väl ändå orsak till glädje och tacksamhet?! =)

"Priset" kammades hem av Elidas bästaste besättning, som inte bara tog en härlig grattisbild o publicerade den på såväl Insta som FB, utan dessutom (ambitiöst nog) printade ut bilden och skickade den med snigelpost, som prompt anlände med brevbäraren vid 14-tiden. Och inte nog med det, sedan ringde de så allihop kunde sjunga för mig!
*applåd*
Grattis - ni har härmed vunnit en målarlåda!

Dagens höjdpunkter - utöver allt detta - utgjordes huvudsakligen av tre saker:

1) Mammas "glömda tårtan" - mjuk marängbotten, hemmagjord citronkräm, grädde och hallon o björnbär bredvid. Fluffig, god, lättsmält. Mums.
Middagen var heller inte fy skam minsann, med stekt fläskfilé, klyftpotatis o kantareller.

2) Ett fullkomligt spontant besök av en nyinflyttad granne o hennes lilla ljuvliga, underbara Saga!
Jag träffade på Karolina i tvättstugan en dag, vi började prata, det kom fram att vi båda var kristna (hon är med i Mikaelskyrkan) och vi hade en massa gemensamt. Jag sade att jag iofs inte bor här, rent tekniskt, men att hon alltid var välkommen hem till oss, fr a att de skulle vara frimodiga att kontakta mor & far om de behövde hjälp med nåt.

Jag o mamma var över för någon vecka sedan med en kaka, men då var de visst bortresta. Och nu kom hon alltså själv o plingade på. =)
"Jaa, jag tänkte att nu får jag bara ta tag i det här."
Mycket bra initiativ! Mer sån't i vårt land!

Vi hade en supertrevlig fikastund (även om hon tyckte det var lite genant att hon kom just på min födelsedag - jag tyckte det passade ypperligt), med löfte om mer gemenskap.

  

3) Kvällen avslutades hemma hos underbaraste Hejneborgarna, som bjöd på grekisk sallad och just det som jag faktiskt gått o önskat mig som avslutning på dagen: Les Misérables!! =)

Nöjd!

Och nu om någon timma bär det av!!

Scotland – here we come!

Eierschalensollbruchstellenverursacher

Det finns vissa enkla, ofta opretentiösa, i vissa fall oförklarliga, saker som jag njuter av.
Vissa förstås – och delas – av andra.
Vissa får jag kalasa på i min solitud.

Min slinga runt Uppsala Gravhögar är en sådan sak. En njutning som ganska uppenbart delas av många andra!
Oavsett årstid älskar jag den. Såväl för dess längd och dess konnotation (motion) som för dess naturupplevelse och möjlighet att bokstavligen lufta mitt sinne. Och lyssna på bra predikningar.

En annan sak är sms från vänner med uppmaning till superspontana påhitt. Mitt i vardagen.
Mer sånt till folket.

Ytterligare en annan sak - och här är jag fullt medveten om att beundrarskaran krymper avsevärt - är ord.
Vackra ord.
Välklingande ord.
Roliga ord.
Underfundiga ord.
Innehållsrika ord.
Träffsäkra ord.
Distinkt målande ord.

När jag hittar ett sådant, kan min värld stanna upp för en stund. Jag smakar på det, rullar det på tungan som vore jag en vokabel sommelier, myser och hittar en plats för det i mitt språkliga imaginära skafferi, i väntan på senare behov av just ett sådant ord eller uttryck.

Har jag tur kommer jag t o m ihåg det.

Ikväll läste jag en novell, skriven av en av mina medstudenter och nära vänner från journalistskolan som redan publicerat två böcker (därtill rest över halva jordklotet och undervisat på universitet i fyra länder!).
En gång i tiden dansade vi salsa i mitt kök och skrattade så vi grät över en rolig anekdot i nyhetsrummet.
Idag är han en erkänd författare.
Tänk.

Jag kan inte påstå att själva innehållet, storyn, föll mig så särdeles på läppen. Men den hade ändå en underordnad betydelse i sammanhanget. Nej, det viktiga här var just själva språket. Hittandet av de rätta orden - de välklingande och innehållsrika orden och formuleringarna. Och där har han verkligen lyckats.
Jag njöt. Och log. Och utökade mitt skafferi.

Kudos to you, John!

(ps. om du undrar över rubriken, så är det helt enkelt namnet på novellen... =)

tillbaka till mitt paradis

Efter avslutat Nackaläger fick jag gå iland och vara ledig i fyra dagar.
Vart skulle jag ta vägen? Uppsala låg lite för många kronor långt bort (dessutom var mor&far på semester).
Då slog det mig!

Jag skulle tillbaka till mitt paradis på jorden, förstås!
Sörgården i Värnamo! (alias hem till AnnaPanna med familj)

Jag ringde Anna, och – jovisst, det gick bra! Bara det att Anna jobbar natt o familjen var ute o seglade, så jag skulle få ha huset för mig själv hela dagarna. Helt ok.

Så i några dagar har jag inte gjort många knop. Jag har njutit av senaste numret Språk, löst en massa Språk-kluringar, promenerat, spelat lite gitarr (hör o häpna!), bakat, gjort lite småjobb på datorn o fikamyst med Anna ute i Lusthuset.

Och så har jag träffat gamla go'a vänner!
Först kom gamle Hjalmar med flickvän Carro förbi för en trevlig fikastund. Dagen efter återknöt jag kontakten med en kär vän från konfirmationsläsningen, som precis flyttat till Gislaved – Jocke fd-Svensson-numera-Adriansson o hans fru Matilda. Vi fick en riktigt härlig stund över en kopp kaffe med en massa Jesusprat! Det var som om ingen tid gått sedan sist, bara att plocka upp där vi slutat. Ett i tro o hjärta. =)

Men nu är paradisbesöket slut. Om en timma ska jag påbörja färden till Oskarshamn, där jag ska möta upp resten av Elidas musikerteam, för vidare avfärd mot Visby och övningshelg.
Och på söndag smäller det! Vi inleder årets Sommarturné, i och med Almedalsveckan!
KUL!

(vill du veta schemat för våra spelningar o hamnbesök under sommaren, klicka här.)

Tack Sörgården för denna gång!!

Home is where... yeah - where?!

För X:te gången i ordningen har jag flyttat mitt bohag.
Eller för att vara korrekt: jag har flyttat den del av mitt bohag som befunnits i Västergötland, på ett antal på varandra följande adresser, de senaste fem åren. Nu tröttnade jag på att hoppas på en bostad i de trakterna och när jag ändå måste ut från senaste stället, beslöt jag föra hem alltihop till den lada utanför Uppsala där resten finns magasinerat.

Skulle tro mamma o pappa är gaaanska så less på att flytta mina prylar nu.

Som mamma sade: "Nu hoppas jag detta är sista gången på ett långt tag."
För att sedan snabbt tillägga: "Det vill säga om du inte hittar en lägenhet förstås!"
=)

 

Nu ska jag vara i Uppsala nästan två veckor, för på söndag fyller världens bästa församling 30 år!!
Och helgen därefter installeras min nye huvudpastor, Farbror Joakim!
Alla orsaker att fira.

Avslutar med en cool nyhet.
(jag vet, det är egentligen ingen nyhet, för det händer varje år - men ändå!)

Tidigt imorgon bitti går solen upp vid Treriksröset - för att inte gå ner igen förrän 21 juli!!
Det är faktiskt riktigt häftigt.
=)

Ha en bra fortsatt vecka!

All in all, I'd rather _not_ be in Philadelphia

Arbetet med Jubileumsboken är färdigt för min del. Nu blir det bara att vänta vackert i fem veckor på att få se det faktiska resultatet.

Jag avslutade med att jobba sent o febrilt för att försöka få det analoga bildarkivet helt klart (typ sortera in alla högar med bilder som låg här o var i hela tv-studion efter att ha letats fram o scannats in under veckorna som gått) - men avbröts slutligen av att vakten meddelade att han ville larma hela byggnaden för natten. Bara att riva åt sig jacka, dator o väska och rusa ut.
På natten kom jag på exakt hur jag borde ha ändrat om ordningen i arkivskåpen innan jag for, för att få det mer användarvänligt o logiskt...
Som om folk kommer att använda det så mycket mer nu när boken är klar...!
=)

Två dagar av sovmorgon har varit ljuvligt.
Mindre ljuvligt men däremot nödvändigt var gårdagskvällen orgie i papper, kvitton, utdrag, årsbesked, bokföring o dylikt när jag försökte förbereda deklarationen. Jag lämnar ju alltid ifrån mig det, och får på köpet bokslutet kirrat, men måste därför fixa detta nu innan jag far ut till sjöss igen. Riktigt allt är inte klart eftersom vi "sprang ut ur papper" till skrivaren, som man så käckt säger på engelska. =)
En grundläggande kurs i företagsekonomi är vad jag önskar mig av Tomten...

Är dock tacksam att jag har något att deklarera.

Tack Gud för välsignad ekonomi, att du tar hand om mig o mina behov! 

Och tack att jag får tjäna dig på en båt med en underbar besättning av vänner, 

som jag får återvända till på söndag!

(pst. without cheating, i.e. googling, anyone knows what the title refers to??)
=)

smyckesförvaring och filmskratt

Har ägnat en dryg timma åt att surfa nätet efter något så simpelt (kan man ju tycka!) som en smyckesnecessär/smyckesetui/ reseetui för smycken, eller vad man nu vill kalla det. Dvs efter att jag först ägnat en halvtimma åt att fara igenom stora köpcentret efter detsamma i diverse affärer.

Jag hade ju det bästa, precis som jag ville ha det: i samma still som en resenecessär som man kan veckla ut med en stor hängkrok i änden; med dels "påsar" med dragkedja för örhängen, dels "pinne" för armband o ringar, och så en liten spegel längst upp.
Den var perfekt att ha hängandes på väggen vid kojen, med alla mina smycken.

Men tydligen fanns det någon bagagekille mellan Barcelona och Arlanda som tyckte detsamma och beslöt sig för att sonika stjäla alltihop! Väska o innehåll.

Och nu går den inte att få tag på, nånstans. Otroligt.

Får väl fortsätta ha min nyinförskaffade örhängen inrullade i torkypapper så länge då...
(dock inte lika smidigt att hänga upp på väggen)

För att helt byta spår...
...så måste jag bara avsluta med det roligaste filmcitatet jag hört på länge, något jag garanterat kommer att spara i bakfickan i väntan på lägligt tillfälle:

"He got an idea that should have died in his head of loneliness."

*hahahahaha!!!*

Kristus är uppstånden!

Solen strålar och flera tussilago är äntligen letat sig upp ur myllan, alldeles lagom till största högtiden på året - Uppståndelsesöndagen!
Firade den i min kyrka, med excellent predikan av bäste Joakim Lundqvist, min huvudpastor-to-be (as of 2 juni), där han även berättade om filmklippet jag länkade till nyligen här på bloggen. Han fick t o m in det som en illustration till sin predikan. ;-)

Ännu ett 'äntligen' för dagen: jag har till sist fått se Soul Surfer. Med ett minus i form av Carrie Underwoods dels översminskade, dels lite alltför 'cheesy' rollkaraktär, så var den ruskigt bra. Imponerande brud, den där Bethany!

Glad är jag som får ännu en sovmorgon imorgon, helt ok! =)
...medan Elida kämpar vidare genom iskalla vatten, just nu i jämnhöjd med Holland (se var de befinner sig genom att klicka här).
Bra jobbat, gubbar! Snart hemma!

one fine day

Gårdagen var en bra dag.

Först en härlig dryg-timmespromenad i den vackra vårsolen (med en predikan i öronen). Det rådde stort behov av syretillskott till min hjärna, efter ännu en vecka "inspärrad" i tv-studion!

Hemma igen, nyduschad och fräsch, uppmärksammades jag plötsligt (brought to me by Instagram) på att det skulle bli konsert i Domkyrkan med Händels Messias kl 15! Som jag drömt om att någon gång få höra hela detta mästerverkens Mästerverk!
Jag slängde en blick på klockan – 14:15!

Jag kastade i mig lite fil och en macka, rusade till bussen (som inte gick förrän 14:35...), stressade mot Domkyrkan, sprang uppför Domtrappen och anlände flåsande i vestibulbutiken för att köpa min biljett och kliva in i kyrkan – blott 30 sekunder innan kyrkklockorna ringde in!
*phew*

Det var verkligen en fantastisk upplevelse!
Två timmar av sjungna bibelord, i de vackraste arior och körstämmor.
Under den berömda Halleluja-kören liksom den triumferande avslutningen blev jag alldeles tårögd, en kombination av musikens rent gudomliga skönhet och textens jublande innebörd:

"Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen 

och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen. 

Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, 

tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter. 

Amen."

(enda besvikelsen var att ingen ställde sig upp, som brukligt är, under Halleluja-kören; jag var precis på väg att stå upp, när jag märkte att alla andra tänkte förbli sittande *hrmpf*)

Dagen avslutades hos bästaste Hejneborgarna, med smörgåstårta, varm kladdkaka (bakad av kladdkakornas mästare!) och The Hobbit. Äntligen.
=)

In short: one fine day.

 

 

 

*brrr*

January called.
It wants its winter back.

här är där man är - där är där man inte är

Laddar inför en ny intensiv arbetsvecka. När jag kom in på mitt nygamla jobb i måndags morse var det knappast någon mjukstart som väntade... Only to hit the ground running.
Fast det tog någon dag eller så att riktigt landa i sinnet också.

Jobbet jag åkte hem för är att vara med i den grupp på åtta personer som ska skapa en ambitiös (to say the least...) jubileumsfotobok. För närvarande är vi uppe i drygt 240 sidor och sisådär tusen bilder, give or take! Utmaningen är att skriva extreeemt kortfattat!

Men vi är ett riktigt roligt gäng. Och det är väl tack o lov, eftersom vi knappt "släpps ut" ur vår lilla bunker (a k a tv-studion), utan t o m får allt fika serverat därinne så vi inte ska behöva gå ut mer än nödvändigt, för att inte förlora tid. ;-)

Jag blev lite chockad när jag klev in första morgonen och fann ett överbelamrat jätteskrivbord med åtta datorer, sladdar i mängder, travar med papper, pennor, stora arkivskåp samt väldiga högar av stora kartonger som hämtats in från diverse magasin med bilder, mappar, papper, tidningsklipp, böcker, etc etc.
Ett enda kaos, rent ut sagt.
"Tja, välkommen till Palmeutredningen", flinade projektledaren.
=)

Två veckor kvar till tryck. Spännande.

Samtidigt vandrar mina tankar ofta o ständigt till min extrafamilj som just nu befinner sig nånstans på Atlanten, typ södra Portugal.
Där jag egentligen skulle ha varit...

 

 

på hemväg

En fantastisk musikturné är över och det är arla morgon på Las Palmas flygplats.
Som sagt hade jag ju tänkt segla med hem, åtminstone till England beroende på väderutsikter. Men så dök ett jobberbjudande upp. Och pengar skulle sitta lite fint, behöver nya linser bl a.

Så det blev till att ställa om på att istället för att, som en groda kokas långsamt fast i motsatt riktning (steg för steg kylas ner) genom att segla hemåt, nu plötsligt chocka kroppen genom denna inhumana temperaturskillnad som en flygresa leder till. Jag har ju inte ens en jacka!
Och mina vinterskor är i Göteborg i väntan på min båtledes ankomst. Det blir till att trava i snön med tygskor. :)

Under veckan har vi besökt en massa kyrkor, sjungit på stan och sjungit medan vi seglat. Och däremellan badat o solat.
Vi är ett riktigt härligt gäng! Roligt att få ge o ta, dela livet, erfarenheter o be för varann. Värdefullt!
Dessutom har vi haft fyra ruskigt bra undervisningspass med Åke Carlson!

Men nu väntar andra tider. Typ 8-17-tider rent bokstavligt. Det var länge sedan nu.
Men jag ska ju få jobba med ett så härligt gäng där med, så det ska nog gå bra. Hoppas jag. Risken finns att man är lite ringrostig.

Dags att borda planet.
Adiós!

time to go

Än en gång, sista natten med gänget - gänget 'being' min egen underbara mjuka 120-säng med fantastiskt fluffigt gosigt duntäcke och perfekta kudde.
Yep, I get a little protective over my bed every time I need to leave.

Om åtta timmar sitter jag på tåget till Gbg, dödstrött no doubt. Väskan är packad och vägd (och godkänd av nämnda våg, 'brought to you by RyanAir' - not really, but close).
Nu fattas bara att Kapten kommer på att han ska skicka flygbiljetten till mig...

Semestern har varit skön: vila, böcker, kyrka, snö, Bregott, kiropraktor - och så lite jul, nyår o trettondag som bonus. Och Les Mis som hallonet på toppen (eftersom jag inte gillar körsbär).

Insåg igår att jag kommer att vara enda hönan i tuppgården nästa vecka på båten. They better pamper me. Churros, film, massage - jag är lättköpt.

Ok, better snuggle.
See ya'!

on my own

Hela den här veckan har som tema: "sista gången som ... på ett tag". För på fredag lämnar jag stan för en övningshelg med tralalala i Hunnebostrand, innan jag flyger o far på måndag till (förhoppningsvis soliga) Spanien och en ny säsong.

Idag var jag ute på en underbart vacker promenad runt Gamla Uppsala högar med min kamera, medan jag lyssnade på en predikan. Njuter av snöiga vyer lite till.

Samtidigt suger jag fortfarande på den fantastiskt oslagbart välsmakande karamellen från igårkväll, när jag och AnnSofi var och (äntligen!!!) såg Les Misérables!
*plats för salig suck*

Jag "fell in love" med berättelsen när jag som 13-åring läste Victor Hugos gripande berättelse om Samhällets olycksbarn (som alltså är den svenska titeln; inte många som kopplar ihop dem, märkligt nog).
En kärlek som växte till enorma proportioner när jag besökte New York och satt på den främsta sidobalkongen på Broadways musikalversion. Min tröja var sjövåt av tårar och jag krävde tio minuter att hämta mig när ridån gått ner.

Sedan jag hörde om filmversionen för ungefär ett år sedan har jag otåligt väntat.
Och igår var det dags!

Jag älskade den!!

Och min tröja var nog lika våt även denna gång.

Jag skulle å ena sidan vilja säga att jag rekommenderar alla att gå och se den - men det gör jag inte! För inför en sådan här film skulle det behövas en sorts screening av åskådarna innan de eventuellt släpps in. Det är sååå lätt att förstöra upplevelsen för andra.
...vilket gårdagskvällen gav prov på...

Lite tips för dem som inte vet om de älskar Les Misérables och undrar om de ska se den:
• om du är lång, se till att du inte sitter i vägen så huvudet sticker upp mitt i bioduken
• om du har yngre tonårsbarn, kanske särskilt pojkar - var vänlig att meddela innan att det dels är en musikal (m a o det kommer att sjungas igenom hela filmen) så de är beredda på det, dels att den är lång, och dels att det är att föredra att de sitter stilla
• ta inte med, jag upprepar, tag inte med, godispåsar som extremprasslar och som du tänker gräva i under de drygt 2,5 timmar som filmen pågår!!
• sitt inte och kommentera händelserna med ditt sällskap igenom hela filmen!
• och vad du än gör: få inte ett hysteriskt skrattanfall när det är som mest tårdrypande!

Om du kan ge tillfredsställande svar på ovanstående frågor, tycker jag absolut att du ska gå och se den!! Särskilt med den ljudupplevelse som bara en biosalong kan erbjuda.
Den är helt klart årets film! (så tidigt in på året det är)

Wow, det var nog veckans ranson på utropstecken.
=)