22 januari 2013

on my own

Hela den här veckan har som tema: "sista gången som ... på ett tag". För på fredag lämnar jag stan för en övningshelg med tralalala i Hunnebostrand, innan jag flyger o far på måndag till (förhoppningsvis soliga) Spanien och en ny säsong.

Idag var jag ute på en underbart vacker promenad runt Gamla Uppsala högar med min kamera, medan jag lyssnade på en predikan. Njuter av snöiga vyer lite till.

Samtidigt suger jag fortfarande på den fantastiskt oslagbart välsmakande karamellen från igårkväll, när jag och AnnSofi var och (äntligen!!!) såg Les Misérables!
*plats för salig suck*

Jag "fell in love" med berättelsen när jag som 13-åring läste Victor Hugos gripande berättelse om Samhällets olycksbarn (som alltså är den svenska titeln; inte många som kopplar ihop dem, märkligt nog).
En kärlek som växte till enorma proportioner när jag besökte New York och satt på den främsta sidobalkongen på Broadways musikalversion. Min tröja var sjövåt av tårar och jag krävde tio minuter att hämta mig när ridån gått ner.

Sedan jag hörde om filmversionen för ungefär ett år sedan har jag otåligt väntat.
Och igår var det dags!

Jag älskade den!!

Och min tröja var nog lika våt även denna gång.

Jag skulle å ena sidan vilja säga att jag rekommenderar alla att gå och se den - men det gör jag inte! För inför en sådan här film skulle det behövas en sorts screening av åskådarna innan de eventuellt släpps in. Det är sååå lätt att förstöra upplevelsen för andra.
...vilket gårdagskvällen gav prov på...

Lite tips för dem som inte vet om de älskar Les Misérables och undrar om de ska se den:
• om du är lång, se till att du inte sitter i vägen så huvudet sticker upp mitt i bioduken
• om du har yngre tonårsbarn, kanske särskilt pojkar - var vänlig att meddela innan att det dels är en musikal (m a o det kommer att sjungas igenom hela filmen) så de är beredda på det, dels att den är lång, och dels att det är att föredra att de sitter stilla
• ta inte med, jag upprepar, tag inte med, godispåsar som extremprasslar och som du tänker gräva i under de drygt 2,5 timmar som filmen pågår!!
• sitt inte och kommentera händelserna med ditt sällskap igenom hela filmen!
• och vad du än gör: få inte ett hysteriskt skrattanfall när det är som mest tårdrypande!

Om du kan ge tillfredsställande svar på ovanstående frågor, tycker jag absolut att du ska gå och se den!! Särskilt med den ljudupplevelse som bara en biosalong kan erbjuda.
Den är helt klart årets film! (så tidigt in på året det är)

Wow, det var nog veckans ranson på utropstecken.
=)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar