Klockan är lite över tre och det är redan mörkt. Man vänjer sig aldrig, trots att det händer varje år. Jag blev tvungen att tända ljus o dricka ett kopp camucamu-te. Krävdes ingen direkt övertalning.
Det händer inte mycket i mitt liv just nu - jag gör inte många knop, som en båtmänniska skulle ha sagt - därav bloggtystnaden. Förundras över alla som har något att haspla ur sig varenda dag! I en bloggoffentlighet, menar jag. Haspla ur mig saker i allmänhet tenderar inte vara mitt stora problem... ;)
När jag inte dricker te eller adventsstädar, har jag bl a ryckt in som högstadievikarie lite grann. Tackade vänligt men bestämt nej till ett månadsvick i hemkunskap (...! hade själv hela högstadiets hemkunskap per korrespondens, så där finns inte mycket att hämta). Däremot har jag tagit en del matte (helt ok!) samt lite biologi (hmm...).
- Är du lärare?
- Nej.
- Varför är du vikarie då?
- För att jag var ledig.
- Vad är du då?
- Journalist. Och matros.
- Är du pirat?!
- Men får du betalt för att vara här?
- Ja, sannerligen att jag ska ha för att stå här o undervisa i biologi!
=)
Dessutom har jag fått den tjusiga uppgiften att vara en av fem jurymedlemmar att poängsätta samt lämna utlåtande till de nominerade bidragen till "Nobelpriset i svenska" för niornas alldeles egen Nobelfest. Det var roligt!
Och så har jag varit barnvakt. Åt världens docksötaste lilla granne, som fyller ett år idag!
Utöver det finns det alltid en bok i närheten. Var på väg att köpa en till idag, men stod slutligen emot frestelsen. Kom på att jag kan önska mig den i julklapp istället. =)
Nej, nu får det allt bli en kopp te till.
(man skulle ha haft en sån här!)
18 november 2013
konstgjord andning
Vad hände där? Min blogg typ dog. Faktum är att jag glömde av att jag hade en. Inte bra.
Sitter vid Annapannas köksbord i Jönköping och har just korrläst ett nytt partnerbrev för Elida. Är här för att spendera dagarna mellan årets två sista konfaläger – Kanariekonfa helgen som var, och Sverigekonfa nu till helgen. Båda på Nimbus, Öckerö.
Sedan avslutar vi hela verksamhetsåret med några besättningsdagar, då alla som just nu är kvar i Spanien återvänt till moderlandet. Ska bli sååå kul att träffa alla igen! Min lilla extrafamilj. =)
Annars har jag fått ett nytt tillfälligt jobb! Här går det undan. Som jag skrev i nåt socialt forum: "Det hinner aldrig bli sysslolös stiltje i Guds rike, det är bara att hänga med på tåget och hoppa av på de (väldigt!) skiftande stationerna längs vägen."
=)
Just nu (när jag inte är på läger eller i Jönköping, vill säga) hoppar jag in som sekreterare, med lite diverse uppgifter. Just den posten saknades på min alltjämt växande lista på prövade yrken, så det var väl bara lämpligt... Dessutom skoj att man kan hoppa in lite varstans.
I övrigt har jag hunnit vara på fancy-pancy releasefest för Drottningboken, på Strandvägen i Stockholm. Det var hel drös massa kändisar och jag, typ. Illa bara att jag är så dålig på kändisar – känner igen hyfsat många nunor, men kan inte deras namn. Otacksamt för dem kanske. =D
Det var iallafall första gången i livet jag fått gå "röda mattan" och fotograferas för mingeluppslagen i nån skvallerblaska...
Konferencier var Kattis Ahlström och kvällens mest frekventa kommentar till mig var hur tvillinglika vi två var... (??). Alla 250 inbjudna gäster gick hem med ett ex av boken, signerade av författaren och fotografen och hittills har jag bara hört positiv kritik, att folk blivit glatt överraskade av både utseende och innehåll. Kul.
Jag vill verkligen inte tjata ut er om detta med boken – hoppas ni inte suckar otåligt nu! – men för mig är det lite stort att få ut en bok i bokhandeln med mitt namn inuti.
(pga att tryckeriet gjorde kappan, alltså bokens pappersomslag, lite för litet är den tyvärr något försenad ut i boklådorna, men borde komma ut denna veckan.)
Avslutar med lite bilder från galejet.
Sitter vid Annapannas köksbord i Jönköping och har just korrläst ett nytt partnerbrev för Elida. Är här för att spendera dagarna mellan årets två sista konfaläger – Kanariekonfa helgen som var, och Sverigekonfa nu till helgen. Båda på Nimbus, Öckerö.
Sedan avslutar vi hela verksamhetsåret med några besättningsdagar, då alla som just nu är kvar i Spanien återvänt till moderlandet. Ska bli sååå kul att träffa alla igen! Min lilla extrafamilj. =)
Annars har jag fått ett nytt tillfälligt jobb! Här går det undan. Som jag skrev i nåt socialt forum: "Det hinner aldrig bli sysslolös stiltje i Guds rike, det är bara att hänga med på tåget och hoppa av på de (väldigt!) skiftande stationerna längs vägen."
=)
Just nu (när jag inte är på läger eller i Jönköping, vill säga) hoppar jag in som sekreterare, med lite diverse uppgifter. Just den posten saknades på min alltjämt växande lista på prövade yrken, så det var väl bara lämpligt... Dessutom skoj att man kan hoppa in lite varstans.
I övrigt har jag hunnit vara på fancy-pancy releasefest för Drottningboken, på Strandvägen i Stockholm. Det var hel drös massa kändisar och jag, typ. Illa bara att jag är så dålig på kändisar – känner igen hyfsat många nunor, men kan inte deras namn. Otacksamt för dem kanske. =D
Det var iallafall första gången i livet jag fått gå "röda mattan" och fotograferas för mingeluppslagen i nån skvallerblaska...
Konferencier var Kattis Ahlström och kvällens mest frekventa kommentar till mig var hur tvillinglika vi två var... (??). Alla 250 inbjudna gäster gick hem med ett ex av boken, signerade av författaren och fotografen och hittills har jag bara hört positiv kritik, att folk blivit glatt överraskade av både utseende och innehåll. Kul.
Jag vill verkligen inte tjata ut er om detta med boken – hoppas ni inte suckar otåligt nu! – men för mig är det lite stort att få ut en bok i bokhandeln med mitt namn inuti.
(pga att tryckeriet gjorde kappan, alltså bokens pappersomslag, lite för litet är den tyvärr något försenad ut i boklådorna, men borde komma ut denna veckan.)
Avslutar med lite bilder från galejet.
Boksignering av fotograf (Rickard) o författare (Roger).
Lokalen var dekorerad med uppförstoringar av flera av Rickards fantastiska bilder.
Röda mattan med produktionsgänget.
Vi presenteras på scenen.
Slutligen en bild från själva överlämnadet, en bild jag fick för någon vecka sedan. Så underbart minne!
(observera Frälsarkransen runt Drottningens handled! =) härligt!)
(observera Frälsarkransen runt Drottningens handled! =) härligt!)
30 oktober 2013
me & my multiple personalities
Minne från Mijas (Spanien).
The wonders of iPhone Panorama photo shoot.
Vi njöt av utsikten o for omkring som om vi vore överallt på samma gång...
^^
The wonders of iPhone Panorama photo shoot.
Vi njöt av utsikten o for omkring som om vi vore överallt på samma gång...
^^
27 oktober 2013
My seconds of fame
Till skillnad från att normalt sett förbli i Spanien hela hösten, åkte jag i år hem redan nu i måndags, direkt efter musikturnén. Jag hade nämligen en viktig "appointment" i onsdags:
Jag skulle träffa drottningen!
Och resultatet av mitt arbete under augusti o september (då jag varit borta från båten) skulle äntligen ut i offentlighetens ljus, nämligen den bok om drottningen som jag varit (är..) redaktör för: Drottning Silvia – en jubileumsbok (med anledning av hennes 70-åriga födelsedag i december).
Eventet för överlämnandet av boken till henne ägde rum på tjusiga Grand Hôtel i Stockholm.
Den version som ska ut säljas i bokhandeln ligger fortfarande i tryckpressarna och lanseras först 11 november (pricka in i kalendern o julklappsinköpslistan! *hint hint*), men drottningen fick en alldeles egen, helt unik utgåva i svart skinn i gammaldags fransk handbindning, otroligt snygg!
Utöver den producerades fyra (fem?) liknande, fast i beige (se nedan), också handbundna, som delades ut till andra viktiga personer i projektet (nej, inte mig).
Maud Olofsson, som är initiativtagare till projektet, överlämnade boken efter ett vackert vältaligt anförande om varför den kommit till och vad som gör den unik till sitt innehåll:
”När vi får följa drottning Silvia, är det oftast i samband med Nobelfester, middagar på slottet, statsbesök och andra högtidliga tillfällen. Bilderna på alla vackra klänningar och tiaror, som så många av oss beundrar, kan förleda oss att tro att detta är drottningens vardag. Naturligtvis är middagarna en viktig del av hennes arbete, men det är långt ifrån hennes totala arbetsinsats. Tyvärr är det sällan som allmänheten ges hela bilden. Vardagen och drottningrollen innebär så mycket mer än glitter och glamour, och drottningen bestämde sig redan från början att fylla den med ett stort och betydelsefullt innehåll. Hon har alltid haft ett starkt engagemang för barns villkor och rättigheter, och det var här hon ville göra verklig skillnad. Med denna bok vill vi visa en annan bild av vår drottning – kvinnan, ledaren och entreprenören – med hopp om att vi alla ska få en mer fullödig bild."
Boken fokuserar, som sagt, på drottningens omfattande o intensiva arbete med olika sociala engagemang, fr a för utsatta barn, genom att kämpa för barns rättigheter och emot trafficking över hela världen.
Dessutom berättar hon om hur det var att bli drottning, hennes förebilder, hennes hem o arbetsvardag, hur hon förbereder kommande drottningar och hur hon upplevt de senaste årens tuffare medieklimat, etc.
Om sitt engagemang berättar drottningen själv:
”Jag tror dels att det handlar om den uppfostran jag fick, men även min gudstro. Man ska, om man kan, ställa upp för sina medmänniskor. Jag är i en position där jag kan påverka, med möjlighet att lyfta fram, belysa och skapa medvetenhet om viktiga humanitära frågor, och jag gör det med stor omsorg och tacksamhet.”
Därtill innehåller boken bl a texter av 16 profiler – såväl anhöriga o vänner som kollegor och företagare – som väldigt personligt berättar om drottningen och hennes arbete.
Jag vet att jag är väldigt partisk i målet – men den är verkligen oerhört läsvärd!! 300 sidor mycket god läsning (och mycket bilder!) – och en ypperlig julklapp! Jag garanterar t o m att du inte kommer att ångra dig!
Efter överlämnandet hölls en timmas panelsamtal om kvinnors ledarskap (till skillnad från "kvinnligt ledarskap", fick vi lära oss! stor skillnad), som var förbluffande intressant och givande! Jag var enormt positivt överraskad och antecknade friskt.
Sedan bjöds det på sjukt god(!) mat och mingel, med hovfolk och kändisar...
För att citera en känd film: Surreal – but nice.
Jag var så ofantligt tacksam till underbara Jennie som ställt upp som personal shopper, ställt mig i en provhytt och sedan sett till att jag fått tag på allt jag behövde, till både detta event och den kommande glammiga releasefesten 12 november. Jag kände mig verkligen fin.
Så – det var mina sekunder av "fame".
Nu är jag "bara" matros igen.
=)
Nedan ses den mycket begränsade upplagan av handbunden bok (vänster), samt såsom den kommer att se ut i handeln (höger).
Som sagt - missa inte att köpa den!
(endast 299 kr, inbunden)
För lite mer info - klicka på bokens egen sajt.
Så roligt!
Jag skulle träffa drottningen!
Och resultatet av mitt arbete under augusti o september (då jag varit borta från båten) skulle äntligen ut i offentlighetens ljus, nämligen den bok om drottningen som jag varit (är..) redaktör för: Drottning Silvia – en jubileumsbok (med anledning av hennes 70-åriga födelsedag i december).
Eventet för överlämnandet av boken till henne ägde rum på tjusiga Grand Hôtel i Stockholm.
Den version som ska ut säljas i bokhandeln ligger fortfarande i tryckpressarna och lanseras först 11 november (pricka in i kalendern o julklappsinköpslistan! *hint hint*), men drottningen fick en alldeles egen, helt unik utgåva i svart skinn i gammaldags fransk handbindning, otroligt snygg!
Utöver den producerades fyra (fem?) liknande, fast i beige (se nedan), också handbundna, som delades ut till andra viktiga personer i projektet (nej, inte mig).
”När vi får följa drottning Silvia, är det oftast i samband med Nobelfester, middagar på slottet, statsbesök och andra högtidliga tillfällen. Bilderna på alla vackra klänningar och tiaror, som så många av oss beundrar, kan förleda oss att tro att detta är drottningens vardag. Naturligtvis är middagarna en viktig del av hennes arbete, men det är långt ifrån hennes totala arbetsinsats. Tyvärr är det sällan som allmänheten ges hela bilden. Vardagen och drottningrollen innebär så mycket mer än glitter och glamour, och drottningen bestämde sig redan från början att fylla den med ett stort och betydelsefullt innehåll. Hon har alltid haft ett starkt engagemang för barns villkor och rättigheter, och det var här hon ville göra verklig skillnad. Med denna bok vill vi visa en annan bild av vår drottning – kvinnan, ledaren och entreprenören – med hopp om att vi alla ska få en mer fullödig bild."
Boken fokuserar, som sagt, på drottningens omfattande o intensiva arbete med olika sociala engagemang, fr a för utsatta barn, genom att kämpa för barns rättigheter och emot trafficking över hela världen.
Dessutom berättar hon om hur det var att bli drottning, hennes förebilder, hennes hem o arbetsvardag, hur hon förbereder kommande drottningar och hur hon upplevt de senaste årens tuffare medieklimat, etc.
Om sitt engagemang berättar drottningen själv:
”Jag tror dels att det handlar om den uppfostran jag fick, men även min gudstro. Man ska, om man kan, ställa upp för sina medmänniskor. Jag är i en position där jag kan påverka, med möjlighet att lyfta fram, belysa och skapa medvetenhet om viktiga humanitära frågor, och jag gör det med stor omsorg och tacksamhet.”
Därtill innehåller boken bl a texter av 16 profiler – såväl anhöriga o vänner som kollegor och företagare – som väldigt personligt berättar om drottningen och hennes arbete.
Jag vet att jag är väldigt partisk i målet – men den är verkligen oerhört läsvärd!! 300 sidor mycket god läsning (och mycket bilder!) – och en ypperlig julklapp! Jag garanterar t o m att du inte kommer att ångra dig!
Efter överlämnandet hölls en timmas panelsamtal om kvinnors ledarskap (till skillnad från "kvinnligt ledarskap", fick vi lära oss! stor skillnad), som var förbluffande intressant och givande! Jag var enormt positivt överraskad och antecknade friskt.
(från vänster: Barbro Dahlbom-Hall, Karin Mattsson Weijber, Maud Olofsson, Drottning Silvia, Elisabeth Thand Ringqvist, Signhild Arnegård-Hansen och moderatorn Malou von Sivers)
Drottningen hade naturligtvis inte tid att stanna länge under det efterföljande minglet, och många ville komma fram och hälsa på henne. Men Maud dirigerade och sade att "nu måste du hälsa på teamet som gjort boken" och vinkade fram oss.
Så fick vi komma fram en o en, ta i hand och berätta vad vi gjort, vilken uppgift vi haft.
Jag funderade innan på hur jag skulle nyttja mina fem(?) sekunder med landets drottning, vad vore det bästa att säga?
Så efter att vi pratat lite om mitt redaktörskap och arbete med texter, sade jag:
"Jag vill bara önska Guds rika välsignelse över dig [ja, jag vet! glömde bort mig! jag duade...] och allt ditt arbete!"
Det glänste till i hennes ögon och hon sade eftertryckligt: "Tack!"
Drottningen hade naturligtvis inte tid att stanna länge under det efterföljande minglet, och många ville komma fram och hälsa på henne. Men Maud dirigerade och sade att "nu måste du hälsa på teamet som gjort boken" och vinkade fram oss.
Så fick vi komma fram en o en, ta i hand och berätta vad vi gjort, vilken uppgift vi haft.
Jag funderade innan på hur jag skulle nyttja mina fem(?) sekunder med landets drottning, vad vore det bästa att säga?
Så efter att vi pratat lite om mitt redaktörskap och arbete med texter, sade jag:
"Jag vill bara önska Guds rika välsignelse över dig [ja, jag vet! glömde bort mig! jag duade...] och allt ditt arbete!"
Det glänste till i hennes ögon och hon sade eftertryckligt: "Tack!"
För att citera en känd film: Surreal – but nice.
Jag var så ofantligt tacksam till underbara Jennie som ställt upp som personal shopper, ställt mig i en provhytt och sedan sett till att jag fått tag på allt jag behövde, till både detta event och den kommande glammiga releasefesten 12 november. Jag kände mig verkligen fin.
Nu är jag "bara" matros igen.
=)
Nedan ses den mycket begränsade upplagan av handbunden bok (vänster), samt såsom den kommer att se ut i handeln (höger).
(endast 299 kr, inbunden)
För lite mer info - klicka på bokens egen sajt.
Så roligt!
7 oktober 2013
Sånt som händer till sjöss
Natten efter förra inlägget blev det stor dramatik ombord och många hjärtan slog flera extra rädda slag.
Jag o mitt vaktlag skulle just gå av vid midnatt då Kapten bad oss ta ner seglen först eftersom vinden börjat dö ut. Kock-Gustav hoppade upp på storbommen för att packa seglet och jag tog mesanen.
Plötsligt hände det som inte får hända.
En våg (och/eller vindby?) slog till båten, vilket fick bommen att kraftigt svinga över till andra sidan med ett abrupt tvärstopp när skotlinan tog slut - med resultat att Gustav kastades av som en liten vante och daskade ner i däcket, 3m ner. Otroligt nog(!!) mitt emellan såväl de stora runda blocken på däck som relingen med sina mantågspinnar!!
Jag hörde Kaptens vrål, "NEEEEEJ!!!!", o snodde runt för att precis se själva dunsen i däck.
En kuslig tystnad sänkte sig över båten.
När vi rullade över Gustav var han vid medvetande men hade fått ett djupt fult jack i benet, blödde från huvudet och smärta i såväl höft o hand som knän o fotknölar.
Vi tvättade o förband och närapå bar honom till en madrass som vi lade i byssan. Sedan var det bara att sätta snabb motorkurs mot närmsta hamn, som vi anlände till vid halv sex.
En ambulans anlände o Kapten bad mig följa med. Det blev en lång färd, sex mil, till sjukhuset i Portimão. Där blev det röntgen och undersökning - men jag förvisades bryskt till ett väntrum.
Där kämpade jag förtvivlat mot tröttheten (jag skulle egentligen sova nu!) medan jag väntade.
Efter ca 2 h fick jag se honom fem minuter på väg till en andra röntgen, sedan fick jag inte vara med längre igen, utan gick ut o fick tag på en kaffe o en liten pirog till sen frukost.
Väntan drog ut på tiden o vi höll kontakt via sms. Vid 14-tiden hade Elida anlänt till hamnen och vid 16-tiden kunde Gustav äntligen lämna sjukhuset, med armen i gips o benet sytt men i övrigt mest mörbultad.
Tack gode Gud ändå!! Vill inte ens fantisera över vad som kunde ha skett..!
Nu mår han mycket mycket bättre, är pigg o glad!
Igår och idag har vi haft knallsol o underbar segling. Igår badade vi två gånger eftersom det var 24 grader(!) - Medelhavet brukar vara kallare.
Idag har vi fått kryssa oss ner mot Gibraltar i hård vind (=mycket lutning!) o en del vågstänk på däck. Det blev helt enkelt för stor utmaning för vaktlaget att diska, så vi valde att förlägga middagen på McD när vi anlänt till Gibraltar. :)
Imorgon blir det ledig dag. Får se vad jag hittar på. Kanske "överraskas" jag av ett saftigt slutkorrektur på boken... :)
Då har jag att göra.
5 oktober 2013
Plus o minus
Det finns ett underbart bibelord i Predikaren 11:7 om att det är gott för ögonen att se solen. Så sant!
Efter några dagar med regn (flera dagar, för dem seglat hela vägen - de undrade till slut om regnmolnet fastnat i stormasten) så har solen tittat fram! Det gör genast varje dag ännu trevligare, när man kan umgås ute i värmen, istället för att trycka nere i en fuktig hytt.
Fukta, ja. När jag anlände o skulle bädda min säng sipprade en odör fram under madrassen - som möglat!! :(
Nu har jag försökt spraya med antimögelspray o torka utomhus, samt tvättat överdraget. Vi får se om det hjälper.
Utöver det har väl det enda minuset so far varit en ihållande huvudvärk, ända från första natten.
På plussidan har vi, utöver sol o värme, go' gemenskap, god mat, delfiner o valar, och bara fyra dagar kvar tills Musikturnén drar igång! :)
Och imorse seglade vi om svenska gymnasieskoleskeppet Gunilla, från Öckerö! Med vattenpistolerna redo... fast till Lewis förtret kom vi inte nära nog.
Nånstans mitt emellan befinner sig dilemmat med att kunna slutföra mitt jobb med boken jag är redaktör för... (som alltså egentligen skulle ha varit klar innan jag for hit - omständigheter jag inte rår över ville nåt annat).
Tills vidare - god fredagseftermiddag!
26 september 2013
osync
Jag har hamnat lite i osynk.
Just nu har jag massor av tid till mitt jobbprojekt - men inget att hugga tag i eftersom vi står o stampar o väntar på respons.
Men lagom till att jag tar Ryans vingar o far ner till båten som (förhoppningsvis) då är i Porto, kommer jag att ha massor av jobb att göra! =/
Då önskar man plötsligt att Atlanten kunde erbjuda gratis wifi, som de flesta serviceinrättningar nuförtiden. Men oceanen är inte riktigt där än.
Å andra sidan vet jag inte om jag vill att Atlanten ska erbjuda wifi. Egentligen.
Så under tiden får jag fylla min tid med saker som hårklippning (ja, Natha, nu har jag oxå rak hellugg), tandläkarbesök och, som idag, fikastunder med vänner.
*undrar genast om de två sista sakerna verkligen får lov att befinnas i samma mening...? så olika känslor som de framkallar*
Njuter annars av det rasande vackra höstvädret - men fäller knappast några sorgefyllda tårar över att få byta ut vantarna mot shorts om mindre än en vecka!
(för lite bilder från seglarna, se här – bilder som iofs får en att undra om inte Atlanten har skaffat wifi när allt kommer kring...?)
Just nu har jag massor av tid till mitt jobbprojekt - men inget att hugga tag i eftersom vi står o stampar o väntar på respons.
Men lagom till att jag tar Ryans vingar o far ner till båten som (förhoppningsvis) då är i Porto, kommer jag att ha massor av jobb att göra! =/
Då önskar man plötsligt att Atlanten kunde erbjuda gratis wifi, som de flesta serviceinrättningar nuförtiden. Men oceanen är inte riktigt där än.
Å andra sidan vet jag inte om jag vill att Atlanten ska erbjuda wifi. Egentligen.
Så under tiden får jag fylla min tid med saker som hårklippning (ja, Natha, nu har jag oxå rak hellugg), tandläkarbesök och, som idag, fikastunder med vänner.
*undrar genast om de två sista sakerna verkligen får lov att befinnas i samma mening...? så olika känslor som de framkallar*
Njuter annars av det rasande vackra höstvädret - men fäller knappast några sorgefyllda tårar över att få byta ut vantarna mot shorts om mindre än en vecka!
(för lite bilder från seglarna, se här – bilder som iofs får en att undra om inte Atlanten har skaffat wifi när allt kommer kring...?)
19 september 2013
byter kust
Igår när jag gick min hurtrunda njöööt jag av den underbara höstdoften av fuktig jord, löv o röda äpplen i den friska luften, allt extra välsignat av en strålande skön sol. Underbart.
Jag behövde det efter att ha suttit på ett kontor på Stureplan i Stockholm i två hela dagar (och kvällar) och korrekturläst en sisådär 140-sidorstidning. Men det var skoj på sitt sätt.
Fast inte helt i nivå med höstsol och frisk luft.
Idag öser regnet ner.
Så jag tror jag åker ner till Västkusten istället.
Där väntar nämligen 20 (no-doubt) förväntansfulla konfirmander, som ska ha sitt första läger. Dock utan båt. Den befinner sig nämligen just nu någonstans mitt ute på Nordsjön, på väg söderut.
Så fort båten kommer ut ur AIS-skuggan de befinner sig i just nu, kan man se deras position här.
(Det är märkligt det där: så fort båten hamnar utanför AIS-täckning påstår alltid kartan att vi är någonstans i grekiska övärlden... av alla ställen.! vad är det för fel på "senast registrerad position"?)
Nä, nu ska jag ta en snabb kopp te hos grannen innan tåget väntar.
Tjingeling!
Jag behövde det efter att ha suttit på ett kontor på Stureplan i Stockholm i två hela dagar (och kvällar) och korrekturläst en sisådär 140-sidorstidning. Men det var skoj på sitt sätt.
Fast inte helt i nivå med höstsol och frisk luft.
Idag öser regnet ner.
Så jag tror jag åker ner till Västkusten istället.
Där väntar nämligen 20 (no-doubt) förväntansfulla konfirmander, som ska ha sitt första läger. Dock utan båt. Den befinner sig nämligen just nu någonstans mitt ute på Nordsjön, på väg söderut.
Så fort båten kommer ut ur AIS-skuggan de befinner sig i just nu, kan man se deras position här.
(Det är märkligt det där: så fort båten hamnar utanför AIS-täckning påstår alltid kartan att vi är någonstans i grekiska övärlden... av alla ställen.! vad är det för fel på "senast registrerad position"?)
Nä, nu ska jag ta en snabb kopp te hos grannen innan tåget väntar.
Tjingeling!
13 september 2013
vad finns i ditt hjärta?
Vill helt kort dela en tanke som planterades i min hjärna via mina hörlurar under min hurtpromenad runt Högarna igår. En tanke som stannat kvar.
Man brukar ju alltid säga att det är i riktigt tuffa situationer i livet som det visas vad som verkligen finns på insidan.
Och jag håller med - till viss del. Jag förstår vad man är ute efter.
Men tänk på den här:
Vem som helst börjar ropa till Gud i tider av nöd, förtvivlan, kris och katastrof, även de som inte normalt menar att Gud ens existerar. Då tar man till "vad som helst".
Men gör du det även när livet leker, allt är som det ska och du har allt du behöver?!
Där visas på allvar vad du har i ditt hjärta - var du har ditt hjärta!
Man brukar ju alltid säga att det är i riktigt tuffa situationer i livet som det visas vad som verkligen finns på insidan.
Och jag håller med - till viss del. Jag förstår vad man är ute efter.
Men tänk på den här:
*Det är när allt står väl till o går bra i livet, som det verkligen visas vad man har på insidan!*
Vem som helst börjar ropa till Gud i tider av nöd, förtvivlan, kris och katastrof, även de som inte normalt menar att Gud ens existerar. Då tar man till "vad som helst".
Men gör du det även när livet leker, allt är som det ska och du har allt du behöver?!
Där visas på allvar vad du har i ditt hjärta - var du har ditt hjärta!
10 september 2013
Highland highlights
Dagen efter min födelsedag reste jag och min "gamla" studiekamrat från USA-tiden, Astrid, till Edinburgh (eller, "Edinborrough" som det heter på skotska, fick vi lära oss) och skotska höglandet.
En solig dag i staden, två regniga dagar på landsbygden.
Här är lite minnen.
En solig dag i staden, två regniga dagar på landsbygden.
Här är lite minnen.
The Royal Mile, Edinburgh
Kiltar o säckpipor var det gott om! =)
Som sig bör.
Med en karta + Lonely Planet fick vi med oss det mesta av vikt.
Sir Walter Scotts monument (ni vet, han som skrev Ivanhoe, bl a)
med David Livingstons staty framför.
En av resans höjdpunkter var Palace of Holyrood, i slutet av Royal Mile.
Alldeles intill palatset ligger det maffiga berget Arthur's Seat, som vi förstås
knatade uppför - och höll på att blåsa ner ifrån! Mäktig stadsvy!
När vi kommit ner (på darrande ben) förtjänade vi stans lyxigaste Afternoon Tea - what a feast!
Astrid valde champagne-varianten =)
Det var som att sitta i ett museum, så fantastiskt vackert, och vi tog hur mycket bilder som helst; de kiltklädda servitörerna var de mest serviceminded jag någonsin träffat, sååå trevliga!
"The powder room" var enbart rosa o guld...
Prestonfield House Hotel, mina vänner - lägg det namnet på minnet!
Sedan plockade vi ut en bil och letade oss ut på skotska höglandet. I regnet.
Ett av de första stoppen var Stirling Castle; det sades att den som höll Stirling, höll Skottland.
Härifrån regerade Stuartarna.
Det var också här Mel Gibson - f'låt, William Wallace, menar jag förstås - vann sitt stora slag mot engelsmännen (Braveheart, ni'vet). I tornet till höger finns Williams svärd! #coolt
Annars var det mest regn och dimma, som sagt...
...liksom regnbågar, flera varje dag, eftersom solen ändå kikar fram lite kort emellanåt.
Utöver regnen är det en sak som Skottland dräller av: slott! Överallt. Vackra, imponerande, pampiga, ofta i ruiner. Alla med historia! Just detta, Kilchurn Castle, är ett av de mest fascinerande, med en hisnande omgivning (vilket inte framgår av bilden tyvärr). Men - inte en enda vägskylt pekar ut det!
Hade de inte varit för lokalbor som tipsade oss, hade denna juvel gått oss helt förbi.
Jag insåg dock att jag inte fick en endaste bild av mig själv i Skottland, snopet.
=D
Another time.
30 augusti 2013
rekordår
Gårdagens hyllningar slog nog alla rekord i mitt liv.
(en annan kan ju liksom inte direkt tävla med Kungen i antal lyckönskningar på födelsedagen...)
Och även om de flesta utgjordes av ett kort o koncist ord på FB, så är det ju ändå nån som bemödat sig med just det.
=)
Resultatet:
• 5 IRL-grattis
• 1 brev
• 3 telefonsamtal
• 10 sms
• 26 Instagram-grattis
• 1 grattis via mobilspel
• 181 FB-hälsningar
Total: 227 grattis!
Det är väl ändå orsak till glädje och tacksamhet?! =)
"Priset" kammades hem av Elidas bästaste besättning, som inte bara tog en härlig grattisbild o publicerade den på såväl Insta som FB, utan dessutom (ambitiöst nog) printade ut bilden och skickade den med snigelpost, som prompt anlände med brevbäraren vid 14-tiden. Och inte nog med det, sedan ringde de så allihop kunde sjunga för mig!
*applåd*
Grattis - ni har härmed vunnit en målarlåda!
Dagens höjdpunkter - utöver allt detta - utgjordes huvudsakligen av tre saker:
1) Mammas "glömda tårtan" - mjuk marängbotten, hemmagjord citronkräm, grädde och hallon o björnbär bredvid. Fluffig, god, lättsmält. Mums.
Middagen var heller inte fy skam minsann, med stekt fläskfilé, klyftpotatis o kantareller.
2) Ett fullkomligt spontant besök av en nyinflyttad granne o hennes lilla ljuvliga, underbara Saga!
Jag träffade på Karolina i tvättstugan en dag, vi började prata, det kom fram att vi båda var kristna (hon är med i Mikaelskyrkan) och vi hade en massa gemensamt. Jag sade att jag iofs inte bor här, rent tekniskt, men att hon alltid var välkommen hem till oss, fr a att de skulle vara frimodiga att kontakta mor & far om de behövde hjälp med nåt.
Jag o mamma var över för någon vecka sedan med en kaka, men då var de visst bortresta. Och nu kom hon alltså själv o plingade på. =)
"Jaa, jag tänkte att nu får jag bara ta tag i det här."
Mycket bra initiativ! Mer sån't i vårt land!
Vi hade en supertrevlig fikastund (även om hon tyckte det var lite genant att hon kom just på min födelsedag - jag tyckte det passade ypperligt), med löfte om mer gemenskap.
Nöjd!
(en annan kan ju liksom inte direkt tävla med Kungen i antal lyckönskningar på födelsedagen...)
Och även om de flesta utgjordes av ett kort o koncist ord på FB, så är det ju ändå nån som bemödat sig med just det.
=)
Resultatet:
• 5 IRL-grattis
• 1 brev
• 3 telefonsamtal
• 10 sms
• 26 Instagram-grattis
• 1 grattis via mobilspel
• 181 FB-hälsningar
Total: 227 grattis!
Det är väl ändå orsak till glädje och tacksamhet?! =)
"Priset" kammades hem av Elidas bästaste besättning, som inte bara tog en härlig grattisbild o publicerade den på såväl Insta som FB, utan dessutom (ambitiöst nog) printade ut bilden och skickade den med snigelpost, som prompt anlände med brevbäraren vid 14-tiden. Och inte nog med det, sedan ringde de så allihop kunde sjunga för mig!
*applåd*
Grattis - ni har härmed vunnit en målarlåda!
Dagens höjdpunkter - utöver allt detta - utgjordes huvudsakligen av tre saker:
1) Mammas "glömda tårtan" - mjuk marängbotten, hemmagjord citronkräm, grädde och hallon o björnbär bredvid. Fluffig, god, lättsmält. Mums.
Middagen var heller inte fy skam minsann, med stekt fläskfilé, klyftpotatis o kantareller.
2) Ett fullkomligt spontant besök av en nyinflyttad granne o hennes lilla ljuvliga, underbara Saga!
Jag träffade på Karolina i tvättstugan en dag, vi började prata, det kom fram att vi båda var kristna (hon är med i Mikaelskyrkan) och vi hade en massa gemensamt. Jag sade att jag iofs inte bor här, rent tekniskt, men att hon alltid var välkommen hem till oss, fr a att de skulle vara frimodiga att kontakta mor & far om de behövde hjälp med nåt.
Jag o mamma var över för någon vecka sedan med en kaka, men då var de visst bortresta. Och nu kom hon alltså själv o plingade på. =)
"Jaa, jag tänkte att nu får jag bara ta tag i det här."
Mycket bra initiativ! Mer sån't i vårt land!
Vi hade en supertrevlig fikastund (även om hon tyckte det var lite genant att hon kom just på min födelsedag - jag tyckte det passade ypperligt), med löfte om mer gemenskap.
3) Kvällen avslutades hemma hos underbaraste Hejneborgarna, som bjöd på grekisk sallad och just det som jag faktiskt gått o önskat mig som avslutning på dagen: Les Misérables!! =)
Nöjd!
Och nu om någon timma bär det av!!
Scotland – here we come!
20 augusti 2013
Eierschalensollbruchstellenverursacher
Det finns vissa enkla, ofta opretentiösa, i vissa fall oförklarliga, saker som jag njuter av.
Vissa förstås – och delas – av andra.
Vissa får jag kalasa på i min solitud.
Min slinga runt Uppsala Gravhögar är en sådan sak. En njutning som ganska uppenbart delas av många andra!
Oavsett årstid älskar jag den. Såväl för dess längd och dess konnotation (motion) som för dess naturupplevelse och möjlighet att bokstavligen lufta mitt sinne. Och lyssna på bra predikningar.
En annan sak är sms från vänner med uppmaning till superspontana påhitt. Mitt i vardagen.
Mer sånt till folket.
Ytterligare en annan sak - och här är jag fullt medveten om att beundrarskaran krymper avsevärt - är ord.
Vackra ord.
Välklingande ord.
Roliga ord.
Underfundiga ord.
Innehållsrika ord.
Träffsäkra ord.
Distinkt målande ord.
När jag hittar ett sådant, kan min värld stanna upp för en stund. Jag smakar på det, rullar det på tungan som vore jag en vokabel sommelier, myser och hittar en plats för det i mitt språkliga imaginära skafferi, i väntan på senare behov av just ett sådant ord eller uttryck.
Har jag tur kommer jag t o m ihåg det.
Ikväll läste jag en novell, skriven av en av mina medstudenter och nära vänner från journalistskolan som redan publicerat två böcker (därtill rest över halva jordklotet och undervisat på universitet i fyra länder!).
En gång i tiden dansade vi salsa i mitt kök och skrattade så vi grät över en rolig anekdot i nyhetsrummet.
Idag är han en erkänd författare.
Tänk.
Jag kan inte påstå att själva innehållet, storyn, föll mig så särdeles på läppen. Men den hade ändå en underordnad betydelse i sammanhanget. Nej, det viktiga här var just själva språket. Hittandet av de rätta orden - de välklingande och innehållsrika orden och formuleringarna. Och där har han verkligen lyckats.
Jag njöt. Och log. Och utökade mitt skafferi.
Kudos to you, John!
(ps. om du undrar över rubriken, så är det helt enkelt namnet på novellen... =)
Vissa förstås – och delas – av andra.
Vissa får jag kalasa på i min solitud.
Min slinga runt Uppsala Gravhögar är en sådan sak. En njutning som ganska uppenbart delas av många andra!
Oavsett årstid älskar jag den. Såväl för dess längd och dess konnotation (motion) som för dess naturupplevelse och möjlighet att bokstavligen lufta mitt sinne. Och lyssna på bra predikningar.
En annan sak är sms från vänner med uppmaning till superspontana påhitt. Mitt i vardagen.
Mer sånt till folket.
Ytterligare en annan sak - och här är jag fullt medveten om att beundrarskaran krymper avsevärt - är ord.
Vackra ord.
Välklingande ord.
Roliga ord.
Underfundiga ord.
Innehållsrika ord.
Träffsäkra ord.
Distinkt målande ord.
När jag hittar ett sådant, kan min värld stanna upp för en stund. Jag smakar på det, rullar det på tungan som vore jag en vokabel sommelier, myser och hittar en plats för det i mitt språkliga imaginära skafferi, i väntan på senare behov av just ett sådant ord eller uttryck.
Har jag tur kommer jag t o m ihåg det.
Ikväll läste jag en novell, skriven av en av mina medstudenter och nära vänner från journalistskolan som redan publicerat två böcker (därtill rest över halva jordklotet och undervisat på universitet i fyra länder!).
En gång i tiden dansade vi salsa i mitt kök och skrattade så vi grät över en rolig anekdot i nyhetsrummet.
Idag är han en erkänd författare.
Tänk.
Jag kan inte påstå att själva innehållet, storyn, föll mig så särdeles på läppen. Men den hade ändå en underordnad betydelse i sammanhanget. Nej, det viktiga här var just själva språket. Hittandet av de rätta orden - de välklingande och innehållsrika orden och formuleringarna. Och där har han verkligen lyckats.
Jag njöt. Och log. Och utökade mitt skafferi.
Kudos to you, John!
(ps. om du undrar över rubriken, så är det helt enkelt namnet på novellen... =)
17 augusti 2013
i det lilla liksom i det stora
Jag är inne i en process, verkar det som, där Gud än en gång vill lära mig någonting.
I en, nästan två, veckors tid har den dagliga bibelläsningsplanen - varenda dag - lyckats innehålla ord som "förtrösta på Herren", "sätt ditt hopp till Herren", "hoppas på Gud", "lita på Herren", "han tar dig vid din högra hand och leder dig, "han leder dig rätt", osv osv...
Det kan ju vara rena tillfälligheter.
Eller inte.
Och som om inte det vore nog:
Alla som känner mig vet hur jag älskar hallon. Jag måste ha hallon om sommaren, fr a på 2:a och 29:e augusti. Viktiga dagar.
Men det är inte alltid enkelt att få tag på hallon när man inte har egen trädgård.
Jag kan inte ens påstå att jag har bett till Gud om det; på sin höjd har jag suckat lite besviket invärtes över bristen på hallon i mitt liv.
Så häromdagen ringde en man i kyrkan. Han hade så mycket hallon i trädgården att han inte visste vad han skulle göra av det, och på natten hade han drömt(!) att Nytomts var där och plockade.
Han tog det som ett tecken och ringde o frågade om det kunde vara så att vi skulle vara intresserade?
=)
Någon dag senare lyssnade jag på en predikan om Guds omsorg - om en älskad men försvunnen penna(!) som efter två år o på märkliga vägar återkom till sin ägare. När det skedde hade Gud talat till honom: "Om jag har sådan omsorg om att återbörda en penna till dig, hur mycket mer omsorg tror du inte jag har om ditt liv?!"
Och då tänkte jag på mina hallon.
=)
I en, nästan två, veckors tid har den dagliga bibelläsningsplanen - varenda dag - lyckats innehålla ord som "förtrösta på Herren", "sätt ditt hopp till Herren", "hoppas på Gud", "lita på Herren", "han tar dig vid din högra hand och leder dig, "han leder dig rätt", osv osv...
Det kan ju vara rena tillfälligheter.
Eller inte.
Och som om inte det vore nog:
Alla som känner mig vet hur jag älskar hallon. Jag måste ha hallon om sommaren, fr a på 2:a och 29:e augusti. Viktiga dagar.
Men det är inte alltid enkelt att få tag på hallon när man inte har egen trädgård.
Jag kan inte ens påstå att jag har bett till Gud om det; på sin höjd har jag suckat lite besviket invärtes över bristen på hallon i mitt liv.
Så häromdagen ringde en man i kyrkan. Han hade så mycket hallon i trädgården att han inte visste vad han skulle göra av det, och på natten hade han drömt(!) att Nytomts var där och plockade.
Han tog det som ett tecken och ringde o frågade om det kunde vara så att vi skulle vara intresserade?
=)
Någon dag senare lyssnade jag på en predikan om Guds omsorg - om en älskad men försvunnen penna(!) som efter två år o på märkliga vägar återkom till sin ägare. När det skedde hade Gud talat till honom: "Om jag har sådan omsorg om att återbörda en penna till dig, hur mycket mer omsorg tror du inte jag har om ditt liv?!"
Och då tänkte jag på mina hallon.
=)
17 juli 2013
På tur i Norge
Vi är halvvägs in i Sommarturnén redan. Tiden går galet fort när man njuter av livet.
*lycksalighet blandad med halvångest över att det snart är slut*
I söndags natt påbörjade vi sedan överresan till Norge. Det blev en pärs för många! Hård vind rakt emot, där vi stampade oss fram i hårdkuling/halvstorm o ilsken sjö. När jag kom upp på nattvakten låg folk över relingen lite här o var (eller hann aldrig upp ur kojen...). Det blev ett kämpigt dygn för många.
Hårdast drabbad blev Max, som inte kunde sluta kräkas. Inte ens efter att vi lagt till kaj vid 23-tiden. Eftersom han har diabetes blev vi till slut ordentligt oroliga och vid 01-tiden beslöt jag ta hyrbilen och ila honom till Kristiansands sjukhus. Det visade sig vara ett klokt beslut, enligt läkaren, eftersom han ådragit sig diverse komplikationer, stackarn.
De behöll honom på intensiven o gav mig en säng på barnavdelningen vid 05-tiden. Nästa morgonen, efter lite update från läkaren, åkte jag till båten (behövde lite tandkräm, deo etc...) medan två andra spenderade dagen med Max. Efter bryggmötet på kvällen åkte jag tillbaka.
*lycksalighet blandad med halvångest över att det snart är slut*
Vi började med en intensiv men rolig vecka på Gotland under Almedalen (se mitt blogginlägg på Elidas sajt för lite fler detaljer).
Själv hade jag några dagars avbrott mitt i då jag hängde med våra Sverigekonfirmander på lägergården Snäckan söder om Visby. När de sedan mönstrade på båten igen för att segla henne runt Sverige, reste vi musiker per bil tvärs över Småland till Hunnebostrand.
Därifrån reste vi runt o spelade på olika ställen, innan vi mötte upp båten i Marstrand, i och med konfirmationshögtiden.
I söndags natt påbörjade vi sedan överresan till Norge. Det blev en pärs för många! Hård vind rakt emot, där vi stampade oss fram i hårdkuling/halvstorm o ilsken sjö. När jag kom upp på nattvakten låg folk över relingen lite här o var (eller hann aldrig upp ur kojen...). Det blev ett kämpigt dygn för många.
Hårdast drabbad blev Max, som inte kunde sluta kräkas. Inte ens efter att vi lagt till kaj vid 23-tiden. Eftersom han har diabetes blev vi till slut ordentligt oroliga och vid 01-tiden beslöt jag ta hyrbilen och ila honom till Kristiansands sjukhus. Det visade sig vara ett klokt beslut, enligt läkaren, eftersom han ådragit sig diverse komplikationer, stackarn.
De behöll honom på intensiven o gav mig en säng på barnavdelningen vid 05-tiden. Nästa morgonen, efter lite update från läkaren, åkte jag till båten (behövde lite tandkräm, deo etc...) medan två andra spenderade dagen med Max. Efter bryggmötet på kvällen åkte jag tillbaka.
Inatt har vi båda sovit på barnavd och om någon timma eller så hoppas vi få bli utskrivna.
Ska bli skönt. Börjar få ont i ryggen av att tvätta mig i ett handfat som bara når upp till knäna... :)
Ska bli skönt. Börjar få ont i ryggen av att tvätta mig i ett handfat som bara når upp till knäna... :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)