Viva la Barcelona!

Catchar upp mitt sociala cyberliv över en Frappuccino på Starbucks efter några dagar utan internet i Barcelonas hektiska storstadsliv.
Vi har lyckats lägga språkresan samtidigt som staden firar Festival de Mercé, vilket innebär en massa kul musik överallt - men oxå gaaaaalet mycket folk!!

Värst var det i lördagskväll (natt) då detta folkkaos sammanföll med segeryran efter FCB's match mot Granada...! I en lång lång tunnel nere i tunnelbanan, där aircondition dessutom gått sönder, blev det en hemsk, totalpropp med folk, de flesta aspackade, vrålande fotbollsfans, och värmen steg till 40-45 grader och syret försvann i alla skrikande halsar.
Och mitt i allt våra 33 tonåringar som trycktes upp mot alla andra...
Efter någon halvtimma fattade jag o Zandra ett snabbt beslut att inte byta tunnelbana utan ta oss ut så fort som möjligt och hellre gå hem. Det blev fruktansvärt sent och promenaden tog nästan 45 min, men det var värt det. Tänk om någon fått ett panikanfall, eller svimmat!, mitt i folkhopen, vad hade vi gjort då, när man inte kan röra sig?

Men men - idag skrattar bara alla åt det, som ett galet äventyr.

Och fotbollsmatchen var en grym upplevelse!! Vet inte om jag nånsin varit på riktigt match förut. Så att sitta i en nästan fullsatt stadion, som tar 110 000 personer, som vrålar o dansar när Barca gör mål, var snudd på euforiskt. :)

I övrigt har vi haft fortsatt intensiva dagar och sena kvällar. Jag bor med åtta andra tjejer och myser varje kväll med småprat och den viktiga godnattsagan! Ingen saga förrän alla är isäng, så de hjälper till att jaga på varann.

Igår fick vi en guidning i La Sagrada Familia - som nog är den vackraste, mest enastående, imponerande, beundransvärda byggnad - nä, konstverk - jag nånsin sett!! Så full att ljus, färger, vacker arkitektur och maaaassa detaljer, som alla har ett specifikt syfte o tanke. Coolt!!

Men visst har vi även hunnit med playan, lite churros, småtrask i gränder, och ikväll ska vi ha avslutningsmys med thai takeaway på stranden.

Och imorn drar vi hemåt igen, till regnet o kylan. Lucky me som får återvända till värmen om bara en vecka. ;)

Allt gott från España!!

Kärin the trotter

Det är dags igen. Väskan är packad och timmen är sen, som vanligt.
Morgondagens biljett lyder Stockholm – Barcelona. Helt ok en regnig septemberdag.

Den kom lite hastigt på, resan. Jag ska leka med – f'låt, jag menar förstås vara ansvarsfull för – trettiotalet niondeklassare som ska på språkresa. De behövde en extra ledare, men vem kan hoppa in på så kort varsel? som inte gör något särskilt om dagarna? som inte är uppbokad med annat?
I know someone...

Jag har aldrig varit i Barcelona – mer än för att mellanlanda – så det ska bli riktigt kul.

Under kvällen har jag även hunnit boka ytterligare en resa söderut, närmare bestämt till Porto, Portugal, för den 3 oktober. Mycket resa nu... Där tänkte jag mönstra på Elida igen, tillsammans med modern, som börjar sin "karriär" som pensionär med att åka till Spanien och agera lärare för två små kaptensbarn under några veckor.
=)

Och så packa väskan förstås. Och se till att få en god natts sömn... *harkel*
Men innan sängdags var jag bara tvungen se den film som efterlängtat damp ner i brevlådan häromdagen:

Vilken fantastisk avslutning på en dag!
Britterna kan verkligen det där med kostymfilmer, bara att konstatera.
Very well done!

Ok, dags att sova.

helg på norrländskt vis

Nyss hemkommen efter en underbar(!) långhelg i (övervägande) strålande höstvackra Umeå.
Jag var där för att hälsa på familjen:

Fredagen bjöd på samma väder som övriga Sverige drabbades av - horisontellt regn och vindar "en bit" över måttliga...
Men det hindrade inte min dagliga promenad. Den blev bara snäppet blötare än vanligt. Duschen var i gengäld desto njutbarare!

På kvällen reste vi någon dryg timma in i djupaste Lappland, där de har en fantastisk stuga (eller: en rad byggnader, alla i skalan mindre). Det blev kamin- och brasuppvärmning, utedass och tvättvatten från regntunnan under ett vilsamt dygn i den vilda, björnrika norrländska obygden. Underbart!

(utedassets dörr gick inte att stänga 

- men bjöd ju ändå på vacker utsikt under tiden!)

Efter en solig lördag - som mestadels spenderades utomhus, delvis i sällskap av två original till lapplandsjägare-slash-släkt som kom på besök (misstänker skarpt att de utgör modellprofilerna till filmen Jägarna) och med en delisiös BBQ-middag av Herrn - återvände vi till mobiltäckning och annan civil befolkning.

Söndagen innebar gudstjänst med besökande Stefan Gustavsson (SEA), samt ett oväntat men glatt återseende av en bekant, vidare en förstklassig söndagsmiddag och jäääs i soffan. Det sista återgäldades pliktskyldigast lite senare i en timmeslång promenad (...) innan Kärin såg sin allra första Beck-film.
Viktiga milstolpar i livet, liksom... eller?
=)

Jag hann även mysa lite med senaste generationen Elo, i form av en cappuccinosöt Kachenga:

Men - så var det dags att fara hem igen. Lite trist.

Fast enligt mitt bokmärke fortsatte resan...
;-)

Och på lördag bär det visst av igen, på nya äventyr!

Där björkarna bor

Jag sitter i exakt samma hörn på Nya konditoriet i Umeå, med en ungefär lika tjock bok och äter - om jag inte missminner mig - samma kaka, som när jag var här för nästan precis tre år sedan.
Den gången var jag uppslukad av Sagan om ringen, som jag anser att man bör läsa om med (korta) jämna mellanrum. Denna gång gäller det andravärldskrigshistoria, av i form av Herman Wouks fascinerande, imponerande och ambitiösa Krigets vindar. Vilken research killen gjort!
Nu fattas bara att försöka få tag på filmatiseringen av densamme, som jag missade mestadelen av när det begav sig på tv.

Jag har helt klart vant min kropp vid helt andra morgonvanor än att kliva upp kl 06. Jag skulle inte välja att kalla det angenämt.

Och frågan var väl om jag egentligen vaknat när jag en dryg timma senare försökte borda ett SAS-plan som iofs oxå skulle till Umeå men som jag inte hade biljett till, enligt den ettrigt blinkande röda scanningslampan.
Jag hänvisades vänligen till en annan gate, där det befann sig bra många fler passagerare som såg mer ut om jag, snarare än den kostym-o-portfölj-stinna kön vid gate 32.
Jaja, ska det vara så noga.

Nu ska det bli skönt att andas norrlandsluft några dagar. Och fr a umgås med underbar efterlängtade vänner!

mitt inlägg i genusdebatten

Min vän David uppmärksammade mig på den bästa, mest intressanta och häpnadsväckande programserien om köns- och genusforskning jag någonsin sett.
Jag hade verkligen inte planerat se hela det första (av sju) avsnittet eftersom det var en halvtimma långt – men kunde bara inte stänga av.
Dels är det enkelt o lättfattligt gjort (av en känd norsk komiker!), dels imponerande i sitt innehåll. Och oerhört intressant!

David berättade att programserien – Brainwash: The Gender Equality Paradox – skapade enorm debatt när den sändes i Norge förra året och var faktiskt med att bidra till att nordiska ministerrådet lade ner NIKK, Nordisk institutt for kunnskap om kjønn (som alltså sysslade med genusforskning).

Serien tar upp frågor och forskning om huruvida kön enbart är kulturellt betingat, eller även biologiskt, liksom andra ämnen. Den chockerande (eller, är det egentligen så värst förvånande?!) slutsatsen är att vårt skandinaviska samhälles högljudda förhållningssätt och "faktiska konstaterande" egentligen inte bygger på någon som helst vetenskaplig forskning och grund.

Men får man säga det?!
Det ska visst till en nationellt erkänd komiker för att kunna framvisa en annan sida av myntet...

Jag förstår att du har mycket omkring dig, men om du har lite tid över – missa inte att titta på detta!!
Det behöver spridas! Och talas om.

(nedan länk till del 1)


Brainwash 1:7 - The Gender Equality Paradox from Harald Eia on Vimeo.

ett fönster med insikt

Det är prövning för mig att befinna mig i studentstaden Uppsala om hösten.
Jag anade att det skulle bli så.

Så fort jag går ut, känner den friska höstluften och ser alla studenter trampa runt på sina cyklar med bokhögar på pakethållarna blir jag så rastlös. Så avundsjuk.
För jag vill ju också plugga!
Ett stadigt tillstånd, det medger jag, men det förstärks om hösten. Att varje dag få lära sig något nytt.

När jag säger så kontrar generellt alla, "men så plugga nå't då!"
Men riktigt så enkelt är det ju inte, eftersom jag är borta så långa stunder åt gången, till sjöss (där det knappast finns tid – eller privacy – till att plugga!).
Men en dag...

Det finns ytterligare en sak som gör mig rastlös. Längtande. Och på ett sätt har det liiite med ovanstående att göra, om än lite långsökt.
0:-)

Jag blev påmind om det nu ikväll, när jag körde hem efter att ha (jobb)fikat med Morbror. När jag stod vid ett rödljus sökte sig min blick automatiskt upp mot de upplysta lägenhetsfönstren i huset mitt emot.
Och där såg jag – ett rum fyllt av höga, överfyllda bokhyllor!

Det finns nog inget som ger mig sådan akut längtan efter ett hem som den åsynen!
Jag längtar så till den dag då jag ska få sätta upp alla mina böcker i bokhyllor, alla i ett rum – i mitt bibliotek.

Då ska du få komma dit och njuta tillsammans med mig!
=)

Jag är nog biten

Är på väg hem till Uppsala efter fem dagar på Vrångö för seglarlägret King's Fleet. Det har varit alla typer av väder, sena kvällar o hyfsat tidiga morgnar, så jag känner hur tågrälsen vaggar mig till sömns...

Vi har varit 12 personer, varav fem tyskar, och seglat huvudsakligen på en Malö 39 och en J97, hälften hälften. Den förstnämnda var inte riktigt min grej - "gubbåt"... ;)

Men gårdagens em-tur i sisådär 10 sekundmeter med J97:an var fantastisk!! Jag snappade upp lite kappseglingstänk och lyckades visst riktigt bra (enligt vår kräsne instruktör ;-p) med såväl känsla för styrning som storsegelstrimning när vi race:ade en stund.

Vi har bott, ätit och haft lovsångs- o bönestunder i Missionskyrkan och servats med goood mat av underbare Vrångöprofilen Clas-Göran.
Jag fick dessutom hoppa in o "göra tjänst" på söndagsmötet; alltid redo. ;)

Idag var vi alla ute ett par timmar med Daniel & Daniels båt, en jättefin Jeanneau Sun Odyssey 51, innan lägret officiellt var slut. Lite större, lite snabbare. :)

Eftersom Jeanneau:n ändå skulle seglas hem till Björkö sedan undrade Daniel om jag ville följa med, så kunde han skjutsa mig till tåget sedan. Gärna!!
Det blev en riktigt kul seglats i en hård slör och med rejäla sjöhävningar. Vi såg inte till en endaste båt mellan Vrångö och Björkö!! :D

Jag insåg att detta därmed blev den sista(!) turen för mig i Göteborgs skärgård tills april nästa år!! :(
Usch, så tragiskt. Och i värsta fall kommer jag inte att få segla igen förrän om en dryg månad!
Får helt enkelt be morbror om fler 2-kronaturer.

Nä, nu får jag nog sova en stund.