Visar inlägg med etikett Betraktelser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Betraktelser. Visa alla inlägg

13 september 2013

vad finns i ditt hjärta?

Vill helt kort dela en tanke som planterades i min hjärna via mina hörlurar under min hurtpromenad runt Högarna igår. En tanke som stannat kvar.

Man brukar ju alltid säga att det är i riktigt tuffa situationer i livet som det visas vad som verkligen finns på insidan.
Och jag håller med - till viss del. Jag förstår vad man är ute efter.

Men tänk på den här:

*Det är när allt står väl till o går bra i livet, som det verkligen visas vad man har på insidan!*

Vem som helst börjar ropa till Gud i tider av nöd, förtvivlan, kris och katastrof, även de som inte normalt menar att Gud ens existerar. Då tar man till "vad som helst".

Men gör du det även när livet leker, allt är som det ska och du har allt du behöver?!

Där visas på allvar vad du har i ditt hjärta - var du har ditt hjärta!



20 augusti 2013

Eierschalensollbruchstellenverursacher

Det finns vissa enkla, ofta opretentiösa, i vissa fall oförklarliga, saker som jag njuter av.
Vissa förstås – och delas – av andra.
Vissa får jag kalasa på i min solitud.

Min slinga runt Uppsala Gravhögar är en sådan sak. En njutning som ganska uppenbart delas av många andra!
Oavsett årstid älskar jag den. Såväl för dess längd och dess konnotation (motion) som för dess naturupplevelse och möjlighet att bokstavligen lufta mitt sinne. Och lyssna på bra predikningar.

En annan sak är sms från vänner med uppmaning till superspontana påhitt. Mitt i vardagen.
Mer sånt till folket.

Ytterligare en annan sak - och här är jag fullt medveten om att beundrarskaran krymper avsevärt - är ord.
Vackra ord.
Välklingande ord.
Roliga ord.
Underfundiga ord.
Innehållsrika ord.
Träffsäkra ord.
Distinkt målande ord.

När jag hittar ett sådant, kan min värld stanna upp för en stund. Jag smakar på det, rullar det på tungan som vore jag en vokabel sommelier, myser och hittar en plats för det i mitt språkliga imaginära skafferi, i väntan på senare behov av just ett sådant ord eller uttryck.

Har jag tur kommer jag t o m ihåg det.

Ikväll läste jag en novell, skriven av en av mina medstudenter och nära vänner från journalistskolan som redan publicerat två böcker (därtill rest över halva jordklotet och undervisat på universitet i fyra länder!).
En gång i tiden dansade vi salsa i mitt kök och skrattade så vi grät över en rolig anekdot i nyhetsrummet.
Idag är han en erkänd författare.
Tänk.

Jag kan inte påstå att själva innehållet, storyn, föll mig så särdeles på läppen. Men den hade ändå en underordnad betydelse i sammanhanget. Nej, det viktiga här var just själva språket. Hittandet av de rätta orden - de välklingande och innehållsrika orden och formuleringarna. Och där har han verkligen lyckats.
Jag njöt. Och log. Och utökade mitt skafferi.

Kudos to you, John!

(ps. om du undrar över rubriken, så är det helt enkelt namnet på novellen... =)


17 augusti 2013

i det lilla liksom i det stora

Jag är inne i en process, verkar det som, där Gud än en gång vill lära mig någonting.
I en, nästan två, veckors tid har den dagliga bibelläsningsplanen - varenda dag - lyckats innehålla ord som "förtrösta på Herren", "sätt ditt hopp till Herren", "hoppas på Gud", "lita på Herren", "han tar dig vid din högra hand och leder dig, "han leder dig rätt", osv osv...

Det kan ju vara rena tillfälligheter.

Eller inte.

Och som om inte det vore nog:
Alla som känner mig vet hur jag älskar hallon. Jag måste ha hallon om sommaren, fr a på 2:a och 29:e augusti. Viktiga dagar.
Men det är inte alltid enkelt att få tag på hallon när man inte har egen trädgård.

Jag kan inte ens påstå att jag har bett till Gud om det; på sin höjd har jag suckat lite besviket invärtes över bristen på hallon i mitt liv.
Så häromdagen ringde en man i kyrkan. Han hade så mycket hallon i trädgården att han inte visste vad han skulle göra av det, och på natten hade han drömt(!) att Nytomts var där och plockade.
Han tog det som ett tecken och ringde o frågade om det kunde vara så att vi skulle vara intresserade?
=)

Någon dag senare lyssnade jag på en predikan om Guds omsorg - om en älskad men försvunnen penna(!) som efter två år o på märkliga vägar återkom till sin ägare. När det skedde hade Gud talat till honom: "Om jag har sådan omsorg om att återbörda en penna till dig, hur mycket mer omsorg tror du inte jag har om ditt liv?!"

Och då tänkte jag på mina hallon.
=)

16 juni 2013

jag är en snigel

Vi ligger inblåsta i Halmstad, med täta våldsamma duschar som kommer ner mer eller mindre horisontellt.
Ändå håller Natha fast vid sitt mantra att det minsann "alltid är sol i Halmstad!"...

Vi hade en – för många av konfirmanderna – ganska ruffig seglats hit från Öckerö i förrgår. Vi visste att det skulle bli gunga av, för en hård västanvind låg på, vilket då innebär öppet hav så vågorna hinner bygga upp.
Och visst är det superkul att stå med kompisarna längst fram i fören där det hoppar och flyger som mest!!

...ändå tills maten man åt börjar komma upp, både en, två och för en kille 13(!) gånger! (fast då var det inte mycket till "mat" som kom upp, stackar'n!)

Jag hade vakten 02-06 och fann högar av utslagna konfirmander lite här o var på däck när jag kom upp. Några vågade inte sitta själva, vissa fick man hålla i så de inte for överbord när de hängde över relingen o krampade, i övrigt var det att serva med knäckebröd o vatten mellan styrpassen.

Man kan säga att gårdagen i hamn gick i ganska lugnt tempo... =)

(frågar man besättningen var det väl ingen ovanligt hemsk resa, men så har ju vi lite Nordsjövana också; för övrigt var kvällen igår fantastiskt vacker!)



Jag hörde en så rolig, men riktigt fyndig, och sann, kommentar igår.
Jag hade haft morgonsamlingen på morgonen och satt senare o pratade lite med några tjejer på akterdäck. Så sade plötsligt en av dem:

– Alltså, alla ni i besättningen verkar våga göra så mycket, resa o vara med om saker andra inte gör, trygga hela tiden liksom. Är det för att ni har Gud, tror du?

Innan jag hann svara, föll hennes kompis in:
– Ja det tror jag! Jag menar, ni är som en snigel, liksom: ni har alltid Gud, o tryggheten i honom, med er, vart ni än går.
=D

Så sant!
Jag är en snigel.

5 juni 2013

Som man frågar bör man svara

Sitter på tåget och läser en bok jag inte kommit till att läsa förrän nu, Andliga rötter. Om kyrkans ursprung och gemensamma nämnare, om lärdomar vi kan dra av varandra, över tids- likaväl som samfundsgränser. 
Rekommenderad läsning. 

Men jag fastnade vid en mening i ett avsnitt om hur vi bevarar det historiskt fasta, orubbliga - apostoliska om man så vill - men ändå klär det i en kontext, kostym, som fungerar i vår tid - utan att bli vare sig för trång eller flummig och börja sudda ut gränser:

"Kanske är det just dessa frågor som kommer att bli det viktiga för missionsforskare att ägna sig åt i framtiden. Inte minst när det gäller att upptäcka de gamla kyrkornas miljöer och utmaningarna från det sekulariserade väst så att vägarna till människors hjärtan inte proppas igen och Kyrkan hamnar där hon så lätt hamnar - hon svarar på frågor som ingen ställer men inte på de som verkligen ställs - och besvarar därmed inte den nöd som finns utanför kyrkdörren." [min kursivering]

Jag fastnade på det där med att vi ofta svarar på frågor som inte ställs. 
Så lätt det är! I våra ibland frenetiska försök att Kyrkan ska vara öppen, intressant, populär och attraktiv skickar vi ut högljudda svar som vi tror hjälper och tillfredsställer sökarna utanför. 

Vi ägnar tid och engagemang för att hitta de bästa svaren på frågor såsom:

• hur kan man var så lika världen/samhället/tidsandan som möjligt men ändå vara kvar i kyrkan?
• hur kan vi rättfärdiga alkoholdrickande i kyrkan?
• hur kan man leva kristet men ändå moraliskt anpassat efter rådande tidsanda?
• hur löser vi homofrågan?
• vad har vi för gemensam nämnare med andra religioner, som gör Kyrkan mer attraktiv o tillgänglig för fler?
• är det ok att komma som jag är och samtidigt förbli som den jag är?
...

Jag började fundera över vilka frågor som folk som inte är med i Kyrkan egentligen ställer till Kyrkan. 
Jag påstår absolut inte säkert veta vare sig om ovanstående eller nedanstående lista stämmer med verkligheten - men jag tror samtidigt inte jag är långt från sanningen. 

Är det inte så att de frågor som ligger närmast hjärtat, de frågor som verkligen betyder något, som folk egentligen vill ha svar på, mer handlar om saker som:

• finns det hopp för mig?
• finns det förlåtelse för mig?
• kan Gud upprätta mig?
• finns det evigt liv?
• hur finner jag frid?
• ser Gud mig?
• har jag ett värde?
• kan jag ta mig ur mitt misslyckande, kaos, och få ett helt annat liv?
• finns det en absolut, alltså oföränderlig, sanning och moral som håller i alla tider?
• finns det en orubblig grund att stå på?
• håller Gud att lita på i alla omständigheter?

Jag undrar om inte Kyrkan borde ruska sig ur sitt introverta dåsiga tillstånd, sluta rabbla sina egna mantran om vad som är viktigast att säga i vår tid, och verkligen börja lyssna till folket, sökarna, till dem som vill ha äkta svar - Jesu egna svar. 

16 maj 2013

"för dessa mina minsta"

Jag har hunnit samla på mig många saker som jag tänkt blogga om – saker såsom seminarium, Lady Di-besök, cykelturer i regn och "små grodorna"-dans, ledighet, underbara vårtecken... Ja, ni förstår.

Men när jag nu äntligen sitter här o äntligen har tid att skriva (i nattens timmar), så är det två andra saker som ligger främst i mitt sinne. Och båda stör och upprör mig djupt. Gör mig uppriktigt ledsen, till och med förfasad.

Det ena gäller det som sker i Malmö i och med Eurovision, som har med Israels deltagande o ren antisemitism att göra. Jag spenderade flera timmar igårkväll/natt med att läsa delvis horribla kommentarer på diverse facebooksidor om planerade aktioner under helgen. Nästan oförmögen att tro att det är svensktalande som säger vissa saker. Som kommer med hot och hat, och i bästa fall ren o skär okunskap och propaganda.
De kallar det en fredlig manifestation för Palestina – men skanderar sånger med texter såsom "Israel, we're here to blame it all on you" och propagerar för att Israel är välkommet hit först när Palestina är befriat.

Tänk att vårt land inte ska klarar av det muslimska Azerbajdzjan (där mänskliga rättigheter definitivt inte gäller alla) klarade av: att garantera alla deltagares säkerhet och stävja öppna politiska konfrontationer.

Det är så mycket falsk information som sprids att det inte är konstigt att folk blir snurriga. Och osäkra.
Jag rekommenderar att läsa historiska faktaartiklar (som denna) och/eller beställa hem häftet Israel - vanliga frågor och ärliga svar från Svensk Israelinformation.

Själv har jag uppdaterat (rent av uppgraderat, kanske?) min fb-bild, helgen till ära.
Och om allt blir som jag tänkt, planerar jag åka till Stockholm 2 juni och stå upp för Israel i eventet Enough is enough - mot antisemitism och antisionism. Ett tips! Det kan komma att gå hett till...

     *     *     *

Det andra som upprört mig i hjärtgrunden är att jag under en o samma dag (igår) hann läsa fyra olika artiklar som alla har att göra med vidrigt, ofattbart utnyttjande och användande av barn för rent egoistiska syften.

• artikel 1 handlade om barn i Europa som får dödshjälp, "eftersom de ändå inte kommer att få något drägligt liv"... (says who?!?!)

• artikel 2 handlade om abortläkaren som så helvetiskt cyniskt (bokstavligen!) klippt av livet för fullt livsdugliga foster – och t o m har mage att skoja om det!

• artikel 3 handlade om polska spädbarn som lagligen säljs på internet, från 6000 kr

• artikel 4 handlade om "barnfabriker" som avslöjats i Nigeria, där kvinnor fångats, hålls inspärrade och gjorts gravida enbart i syfte att sälja barnen

Man tror man läser en skräckhistoria av Edgar Allan Poe eller Stephen King. Att man snart bara kan lyfta blicken och inse att det bara var en uppdiktad fantasivärld som inte har med verkligheten att göra. För så grymma kan inte människor vara i vår kultiverade, upplysta 2000-talsvärld.

Och så är det sant.

Jag mår illa. Fysiskt.
Och jag inser att domen en dag kommer att falla hårt över vår värld. Över vad vi gjorde mot dessa Guds – och våra – minsta.

4 januari 2013

2012 Review - brought to you by Insta

Ok, så jag tänkte försöka mig på en liten tillbakablick av året som gick.
Och göra det via ett urval av Instagrambilder.

Lets go.

Januari
Min skönsjungande kusin var med i The Voice och jag fick äran att följa med till en direktsändning av sångdueller i Stockholm.

Så var semestern slut och det var dags att återvända till jobbet, dvs Elida i Spanien.

Denna gång följde mamma med mig för att hjälpa till ombord under två veckor.










Februari
Det första vi fick ta itu med var att montera upp masterna, som varit nere hela vintern för lagenlig inspektion.
I februari firade vårt älskade Kaptenspar bröllopsdag – och bjöd naturligtvis hela besättningen på fikafest på Levanto, vårt favvokafé i Malaga
Det blev dags att förbereda överseglingen till Kanarieöarna och jag och Eddie gick och handlade; det blev ett kvitto nästan lika långt som Eddie (som är lång!).
Vår hjälte Annis "räddade" oss och bakade semlor, som säsongen så kräver. Vilken fest!










Mars
Äntligen Musikturné på Kanarieöarna!
Eftersom det är svårt för oss att komma till att ha regelrätta bryggmöten i hamnarna, blev det mest akustiska, spontana gig på gator och i shoppingcentra – så kul! Och så mycket folk överallt!
När man längtar hem riktigt mycket – särskilt i våffeltider och så... – är det underbart med dessa Skandinaviska Turistkyrkor som förser ens behov.
Dags att styra fören norrut och påbörja långseglatsen hemåt. Men först, bunkring. Såsom godis och sånt. (Ok då, olja oxå.)
Vi gjorde ett uppskattat stopp på vackra Madeira, där jag för första gången i mitt liv var med om upplevelsen att gå i flipflop bland höstlöv!
Jag fick ännu en gång 4-8-vakten, vilket bland annat innebär alla solnedgångar och soluppgångar.
Under alla år och resor har jag försökt vara flitig att skicka vykort till morfar – detta blev det sista han fick...










April
Vi anlände till Sverige 4 april och sista etappen, mellan Vinga fyr och Göteborgs inlopp, bjöd på ordentlig, snäv kryssning med lutning som hette duga.
Vi kom hem alldeles lagom till den späda, vackra våren!
En solig dag kontaktades vi på radion av SARS räddningshelikopter, som önskade öva på oss (sisådär femte-sjätte gången vid det här laget). Alltid lika spännande – särskilt för lägerdeltagarna!
Jag blev ivägskickad av Kapten på jobbresa till Sudndalen, utaför Geilo, Norge! Gah, så vackert! Jag tog med mig Annis som sällskap.
Första dagen bjöd på strålande sol och min beställare förbjöd mig att jobba och beordrade istället mig och Anna ut på fjället på en skidtur. Inte mig emot!
I övrigt bestod april mest av kortare konfirmandläger från olika kyrkor i landet. Här morgonbön i salongen.










Maj
På dagen då morfar & mormor skulle ha firat sin 70-åriga bröllopsdag, om de levat, begravde vi älskade morfar Karl-Josef Gabre – mitt stora föredöme och kraftfulla förebedjare. Äntligen får han vandra med sin Frälsare och träffa sin kärlek, Maj, igen.
Än en gång (vilken gång i ordningen vet jag inte!) var det dags att byta adress för mitt bohag...
Så här ser 90-årig kärlek ut (under bordet)! =)
(morfars bror o svägerska)
Så tacksam över att jag hade möjlighet att vara med på Jesusmanifestationen i Stockholm! En mäktig känsla när ca 15 000 kristna går ner på knä och ber i enhet för vårt land.
Jag fick också besök av två kära båtvänner – Lady Di och Annis! Under några härliga dagar gick vi på möten och lekte turister i stan, och jag gjorde mitt bästa att inpränta lite kultur och historiekunskaper i deras hjärnor. ;-)
Årets första grillfest för min del spenderades på Locksta med go'a vänner, då vi hejade in Loreen i mål under Eurovisionsschlagerfestivalen.
Under två dagar lade jag en ny erfarenhet till min meritlista: lågstadievikarie i första klass...! *gulp*










Juni
En viss molnfri kväll/natt i juni gjorde jag mitt bästa att försöka se Venus passera månen.
Jag hörde på radion sedan att den hade det...
Ett glatt återseende var "gamla Elida", numera Next Wave (drivs av engelska UMU/YWAM), som besökte Sverige. Mitt ute på Rivöfjärden bjöd vi på ett förstklassigt, hysteriskt vattenkrig som hette duga!
Under en vecka lånade vi norska Gledesspreder'n för att kunna köra Musikturné längs Göta kanal. Ett miniteam skötte biffen, medan övriga i besättningen hade läger på Elida.
Det bjöds på underbara dagar och glädjefyllda, uppskattade bryggmöten längs en av landets absolut vackraste kanaler.
Under midsommarnatten tog jag en promenad som var så vacker att jag knappt ville andas för att inte störa!
När turnén var över återvände jag till Elida, där vi seglade runt Sverige med vårt Spanienkonfagäng. Bland annat besökte jag denna charmiga skånska stad för första gången.









Juli
Dags för Sommarturné! ...med inledning under Almedalsveckan i Visby. Bryggmöten varje kväll, däremellan spontana (uppskattade!) gig mitt i stan.
Ombord var det paneldebatter o samtal hela dagarna, där vi bl a fick celebert skånskt välljudande besök i form av Timbuktu!
Så var det dags att segla runt till Västsidan igen för fortsatt turné. Och som vanligt fick jag soluppgångsvakten. 
Vi fick några härliga seglingsdagar med sköna vindar!
De följande tre veckorna hade vi spelningar och bryggmöten längs Bohuskusten samt norska sydkusten, där vi berättade och sjöng för människor om Jesus. Älskar det!
En väldigt(!) regnig(!) ledig dag tog jag, Lady Di och Annis en absolut oförglömlig promenad runt Marstrandsön...!!










Augusti
En skön sommarkväll beslöt jag och några vänner – tillika med sisådär X hundra andra... – att planka Lalehs utomhuskonsert i Botaniska, genom att picknicka i Slottsbacken. Vi hörde inte så mycket mer än trummorna, men mysigt var det!
Även Sverige drabbades av en natur-"katastrof"...
En viktig del av livet är helt oplanerade, spontana utflykter med riktigt kära vänner!!
En av de sista sköna sommarkvällarna spenderade jag och Rosita i en eka på Trehörningen, där vi drog upp fisk efter fisk! (..och slängde i dem i samma ordning) Fiskelycka!
Sista bilden från min gamla telefon, som i slutet av denna mysiga grillutflykt med konfirmander, hamnade på havets botten när jag lekte akrobat. =(
Jag åkte på mitt livs första regelrätta seglarläger på härliga Vrångö, där mataffärsägarna evangeliserar på sitt eget lilla vis. =)










September
En härlig skylt jag alltid passerar när jag ute och hurtar i Gamla Uppsala.
Under några alltid lika underbara dagar besökte jag bästaste Elosarna i Umeå!
Dags att ut och resa igen! Denna gång som assisterande reseledare för ett "galet" gäng niondeklassare som skulle på språkresa till Barcelona. 
 Bara Camp Nou var en upplevelse i en klass för sig...!
...liksom, helt klart, Sagrada Familia – den vackraste byggnaden, nej konstverket, jag någonsin sett!
 Kan Sverige bli vackrare?!












Oktober
Efter att ha skippat Nordsjö- och Biscayapassagen, flög Lady Di, barnen, Nathabee och jag ner till Portugal för att möta upp Elida. Med oss hade vi min mor, som skulle agera lärare åt barnen några veckor.
 Ett av stoppen längs vägen var vackra Cascais, uanför Lissabon (Portugal).
Nästa stopp var, som alltid, Gibraltar, med lite tid för landkänning, apbesök och allmänt turistande.
Så började den spanska Musikturnén, med fullt ös medvetslös i lyxlirarhamnen Puertu Banús.
Turnén avslutades i vår egen vinterhamn, kära Cartagena, med sina högt uppskattade churros-ställen!
Väldigt hastigt och än mer olustigt fick jag resa hem till Sverige under knappt två dygn för att närvara på min käre internatpappa Pelles oväntade begravning. Så tacksam för den vecka jag hann spendera med honom & Phebe i juni!
Med mig tillbaka till båten hade jag sedan nio glada Spanienkonfirmander.










November
Tja, när lägerdeltagare bestiger Gibraltarklippan och man själv (+ två till) är ankarvakter, får man hitta på något annat skoj..
Ett av stoppen under lägerseglingen var i Ceuta, den spanska kolonin på afrikanska kontinenten. Alltid lite charmigt – spanskt men med tydlig afrikansk/marockansk touch.
På Fars dag gick hela besättningen till en underbar italiensk restaurang i Cartagena, där jag åt den hittills mest "oustandingly" godaste pizza jag någonsin ätit i hela mitt liv! (karamelliserad aubergine med balsamico och skivor av parmesan)
Nivån är satt!
Vi avslutade seglingssäsongen för i år med underhållsarbete på båten. (åtminstone verkade killarna jobba, av bilden att döma...)
Medan killarna jobbade vidare i Spanien med det de är bra på, reste jag, Lady Di, Nathabee och Biggeliggan hem för att ta hand om våra två uppstartsläger för nya konfirmandgrupper, på Öckerö resp Marstrand.
Det sista vi gjorde för året var att dra igång en ny tradition – vår alldeles egna AdventsKONFArens, för alla våra tidigare Elidakonfirmander. En fantastisk helg, med mycket Jesus, galet mycket skratt och underbar gemenskap.








December
Jag kom hem till Uppsala lagom till ett väldigt snökaos – som uppenbarligen förvärrades ytterligare av fruktskräp som lyckades stoppa hela Arlandatrafiken... =)
December blev på det stora hela en ofantligt vacker månad!
Så tacksam för min vackra stad!
 Och det blev jul även hos oss. (trots plastgran...)
 God Jul, ja.
Och Nyår firades, som alltid och som sig bör, i kyrkan med nära tvåtusen andra festglada människor, bön ända in i nya året och stans mest storslagna fyrverkeri.










Som sagt...
GOTT NYTT ÅR 2013!!