osync

Jag har hamnat lite i osynk.
Just nu har jag massor av tid till mitt jobbprojekt - men inget att hugga tag i eftersom vi står o stampar o väntar på respons.
Men lagom till att jag tar Ryans vingar o far ner till båten som (förhoppningsvis) då är i Porto, kommer jag att ha massor av jobb att göra! =/

Då önskar man plötsligt att Atlanten kunde erbjuda gratis wifi, som de flesta serviceinrättningar nuförtiden. Men oceanen är inte riktigt där än.

Å andra sidan vet jag inte om jag vill att Atlanten ska erbjuda wifi. Egentligen.

Så under tiden får jag fylla min tid med saker som hårklippning (ja, Natha, nu har jag oxå rak hellugg), tandläkarbesök och, som idag, fikastunder med vänner.
*undrar genast om de två sista sakerna verkligen får lov att befinnas i samma mening...? så olika känslor som de framkallar*

Njuter annars av det rasande vackra höstvädret - men fäller knappast några sorgefyllda tårar över att få byta ut vantarna mot shorts om mindre än en vecka!
(för lite bilder från seglarna, se här – bilder som iofs får en att undra om inte Atlanten har skaffat wifi när allt kommer kring...?)

byter kust

Igår när jag gick min hurtrunda njöööt jag av den underbara höstdoften av fuktig jord, löv o röda äpplen i den friska luften, allt extra välsignat av en strålande skön sol. Underbart.
Jag behövde det efter att ha suttit på ett kontor på Stureplan i Stockholm i två hela dagar (och kvällar) och korrekturläst en sisådär 140-sidorstidning. Men det var skoj på sitt sätt.

Fast inte helt i nivå med höstsol och frisk luft.

Idag öser regnet ner.

Så jag tror jag åker ner till Västkusten istället.
Där väntar nämligen 20 (no-doubt) förväntansfulla konfirmander, som ska ha sitt första läger. Dock utan båt. Den befinner sig nämligen just nu någonstans mitt ute på Nordsjön, på väg söderut.
Så fort båten kommer ut ur AIS-skuggan de befinner sig i just nu, kan man se deras position här.

(Det är märkligt det där: så fort båten hamnar utanför AIS-täckning påstår alltid kartan att vi är någonstans i grekiska övärlden... av alla ställen.! vad är det för fel på "senast registrerad position"?)

Nä, nu ska jag ta en snabb kopp te hos grannen innan tåget väntar.
Tjingeling!

vad finns i ditt hjärta?

Vill helt kort dela en tanke som planterades i min hjärna via mina hörlurar under min hurtpromenad runt Högarna igår. En tanke som stannat kvar.

Man brukar ju alltid säga att det är i riktigt tuffa situationer i livet som det visas vad som verkligen finns på insidan.
Och jag håller med - till viss del. Jag förstår vad man är ute efter.

Men tänk på den här:

*Det är när allt står väl till o går bra i livet, som det verkligen visas vad man har på insidan!*

Vem som helst börjar ropa till Gud i tider av nöd, förtvivlan, kris och katastrof, även de som inte normalt menar att Gud ens existerar. Då tar man till "vad som helst".

Men gör du det även när livet leker, allt är som det ska och du har allt du behöver?!

Där visas på allvar vad du har i ditt hjärta - var du har ditt hjärta!

Highland highlights

Dagen efter min födelsedag reste jag och min "gamla" studiekamrat från USA-tiden, Astrid, till Edinburgh (eller, "Edinborrough" som det heter på skotska, fick vi lära oss) och skotska höglandet.
En solig dag i staden, två regniga dagar på landsbygden.

Här är lite minnen.

The Royal Mile, Edinburgh

Kiltar o säckpipor var det gott om! =)

Som sig bör.

Med en karta + Lonely Planet fick vi med oss det mesta av vikt.

Sir Walter Scotts monument (ni vet, han som skrev Ivanhoe, bl a) 

med David Livingstons staty framför.

En av resans höjdpunkter var Palace of Holyrood, i slutet av Royal Mile.

 Alldeles intill palatset ligger det maffiga berget Arthur's Seat, som vi förstås 

knatade uppför - och höll på att blåsa ner ifrån! Mäktig stadsvy!

 När vi kommit ner (på darrande ben) förtjänade vi stans lyxigaste Afternoon Tea - what a feast! 

Astrid valde champagne-varianten =)

 Det var som att sitta i ett museum, så fantastiskt vackert, och vi tog hur mycket bilder som helst; de kiltklädda servitörerna var de mest serviceminded jag någonsin träffat, sååå trevliga! 

"The powder room" var enbart rosa o guld...

Prestonfield House Hotel, mina vänner - lägg det namnet på minnet!

Sedan plockade vi ut en bil och letade oss ut på skotska höglandet. I regnet.

Ett av de första stoppen var Stirling Castle; det sades att den som höll Stirling, höll Skottland. 

Härifrån regerade Stuartarna.

Det var också här Mel Gibson - f'låt, William Wallace, menar jag förstås - vann sitt stora slag mot engelsmännen (Braveheart, ni'vet). I tornet till höger finns Williams svärd! #coolt

Annars var det mest regn och dimma, som sagt...

...liksom regnbågar, flera varje dag, eftersom solen ändå kikar fram lite kort emellanåt.

Utöver regnen är det en sak som Skottland dräller av: slott! Överallt. Vackra, imponerande, pampiga, ofta i ruiner. Alla med historia! Just detta, Kilchurn Castle, är ett av de mest fascinerande, med en hisnande omgivning (vilket inte framgår av bilden tyvärr). Men - inte en enda vägskylt pekar ut det! 

Hade de inte varit för lokalbor som tipsade oss, hade denna juvel gått oss helt förbi.

Jag insåg dock att jag inte fick en endaste bild av mig själv i Skottland, snopet.

=D

Another time.