kort stopp

Ja, vi har gjort ett litet kort stopp på redden utanför Fuengirola. Tanken var att vi skulle ligga i Malagas hamn under dagen, då vi väntar in Lady Di, barnen m fl som ska ansluta sig till besättningen idag. Men hamnen hade chockhöjt avgiften o ville ha €701 för en dag till kaj (och det utan tillgång till vatten, el eller duschar)!!
Helt galet.

Så vi drog vidare några timmar till o ankrade här i väntan. Jag och några till passade på att åka iland o få lite internettid o ordna diverse ärenden under tiden.
Men nu är det nog på ingång tror jag, så det börjar bli dags att bege sig till hamnen o hojta in lilla gummibåten för vidare skjuts. Så fort de nyanlända klivit ombord fortsätter vi vår seglats mot Kanarieöarna o Las Palmas, där vi hoppas vara om sisådär fem dagar.

Hittills har vi haft sol och inte så mycket vind, utom inatt då det plötsligt blåste upp till kuling under fyra-fem timmar, men rakt emot oss. Eftersom vi inte "orkade" kryssa blev det maskingång.
Får se vad dagarna framöver bjuder på.

ljusare o varmare tider

Vi börjar äntligen bli lite sunt rosiga om kinderna efter några dagar med sol. Och blåst, för all del. Tanken vara att hinna tvätta båda masterna i veckan, men det blev bara en halv. Nathalie, som skulle de 45 m upp i luften, trodde inte det blåste så mycket det första två dagarna, men jag hävdade att det gjorde det o ville inte skicka upp någon.
Tredje dagen skickade vi upp henne ändå – och redan till lunch hade hon hunnit bli åksjuk och bytte med Clara.
Idag gav även Clara upp vid lunch.

Killarna har pysslat med sitt nere i "barnkammaren" (det lilla utrymmet där typ allt maskinellt finns, utom själva huvudmaskinen för propellern, samt tvättmaskinen och kontorsdatorn). Fråga mig inte med vad. Smutsiga blir de iallafall.
I övrigt har vi skurat däck & kök, städat salong, handlat, uppdaterat kalendern på hemsidan, lagat mat, diskat mm.

Om kvällarna har några sprungit sig förstörda uppför höga berg, andra sett på film om livsfarliga båtfärder och igårkväll gick vi alla till ett café för att under en halvtimma-timma sitta introvert med var sin smartfån och kolla av mail, instagram, FB etc. =)
När vi kom tillbaka till båten hade Kapten precis anlänt.

Nätterna är fortfarande kyliga, men det blir bättre. De första nätterna sov jag i underställ (woolpower), men nu får det räcka med fleecefilt över täcket. Snart reser vi ännu längre söderut, till värmen!

Imorgon är det dags för årets första segling! Vi ska ut med ett gäng glada vänner från en karismatisk katolsk kyrka som vi har kontakt med här nere. Vi får väl se om vi minns hur man gör när man hissar segel...

Nu ska vi på ekumeniskt bönemöte med alla kyrkor i stan.

So long!

på väg

Mitt lilla återupplivande har tydligen gått de flesta förbi, thus says statistics. * hehe*
Tänkte nog att jag tappat de flesta vid det här laget. Gör inte så mycket. Behöver inte basunera ut det förrän jag har något viktigt-slash-djupsinnigt att meddela.
=)

Faktum är att jag har ett inlägg i rockärmen (ok då: Woolpowerärmen...) men inser att jag inte kommer att hinna klart det just nu. Så det spar vi.

För om bara några minuter rullar färdmedel nr 2 av 5 för dagen in till sin destination.
Dagen började som sagt tidigt. Och gårdagen slutade sent. Jag lade mig i bra tid, men ett oväsen jag inte kunde påverka (även om jag försökte) höll mig vaken alldeles för länge, och när jag väl kommit ihåg mina nyinköpta öronproppar var jag så irriterad att jag var vaken en timma till.
Och eftersom sinnet vet att jag måste upp osinnligt tidigt, kan det inte slappna av, utan väcks till nivå:alert med jämna mellanrum. Ibland efter någon märklig dröm som fått min puls att gå upp i 300 (hyperbol, men ni fattar) och jag vaknade flåsande som efter ett 100meterslopp med utsvultna vargar efter mig.
En ren imaginär metafor, ingen erfarenhet.

Pappa - som dagen till ära fyller 70 år!!! - skjutsade mig till Östersund station och kvart i sex rullade jag ut, sittande direkt bakom lokföraren, första klass. Det blev billigast så. Inte mig emot.
Och god o rejäl frukost fick jag, liksom fri tillgång till frukt, kaffe/te o tidningar.
Ett kort stopp i Stockholm - som blev ännu kortare än planerat pga en brand på ett tåg nånstans i stan - så fortsatte min förstklassiga färd.

Under resan har jag läst, slumrat, lyssnat till ännu en dunderbra predikan av Steven Furtick, från Elevation Church, läst och slutligen tittat på en film som var så spännande att jag höll på att ställa mig upp.
Det gjorde jag iofs också, bokstavligen, för jag blev så akut kissnödig av spänningen.

Men hoppsan hejsan! Nu rullar vi in på Göteborgs station. Där förhoppningsvis käraste Lady Di väntar!

So long, folks!

borta - tittut!

Tycker ni det varit tyst och händelselöst på bloggen senaste 1,5 månderna?

Så har även mitt liv varit!
=/

Därav tystnaden. Jag kan ju inte hålla på att blogga om att jag inte gör något. Att jag bara läser böcker o ser på film, typ.

En trogen bloggläserska (som ännu inte gett upp på mig!) undrade om jag ändå inte tänker på något som jag kunde skriva om.
- Nä.

Eller.
Det är väl klart.
Men inget direkt elokvent, välformulerat o insiktsfullt, som andras liv skulle kunna berikas av. Allmänt, meningslöst ordbajseri har vi väl nog av i vår värld?

Men jag tänkte att jag skulle meddela omvärlden att mitt liv nu kommer att återgå till lite mer innehållsrik vardag. Får vi hoppas. Iallafall är ledigheten mer eller mindre slut och jag har lämnat Uppsala.
(Om man inte ska vara riktigt nogräknad, eftersom ett tåg innehållande bl a mig kommer att passera rakt igenom stan på måndag.)

Jag sitter just nu i en studentlägenhet på Frösön, där min syster huserat under sina 3,5 års studier, som ska avslutningsfiras imorgon.
Efter ett mycket (enligt min smak, alldeles för) stillsamt firande av Fars 70-årsdag, med enbart familjen, är det sedan dags att vinka adjö av såväl Östersund som Sverige. Detta i och med ett "mardrömsdygn" på måndag, som börjar med en tågresa 05:50 till Göteborg och avslutas ca 02-03-tiden(?) nästa dag, då jag förhoppningsvis lyckats rota fram mina kläder o lakan längst fram i förpiken på Elida i Cartagena och kunnat bädda min 'no-doubt' iskalla koj.
Men om allt är som det ska, kan jag sedan vakna upp till sol o värme!! =)

***
Jag avslutar med något - till skillnad från mitt svammel - riktigt vackert och innehållsstinnt som jag idag läste i (den enormt välskrivna, gripande) Boktjuven, av Markus Zusak.
Jag fascineras alltid när någon kan formulera en mening med endast några få ord som ändå lyckas säga så ofantligt mycket!

Sammanhanget: Tidig krigstid i Tyskland, huvudpersonen (inte att förväxla med berättaren) har under en ranglig tågfärd till en okänd blivande fosterfamilj just hastigt måst begrava sin älskade lillebror i en isig, främmande by längs vägen, vilket lämnat henne halvt förlamad av chock.

"Sedan fortsatte resan som om allting hade hänt."

Wow.