16 januari 2014

borta - tittut!

Tycker ni det varit tyst och händelselöst på bloggen senaste 1,5 månderna?

Så har även mitt liv varit!
=/

Därav tystnaden. Jag kan ju inte hålla på att blogga om att jag inte gör något. Att jag bara läser böcker o ser på film, typ.

En trogen bloggläserska (som ännu inte gett upp på mig!) undrade om jag ändå inte tänker på något som jag kunde skriva om.
- Nä.

Eller.
Det är väl klart.
Men inget direkt elokvent, välformulerat o insiktsfullt, som andras liv skulle kunna berikas av. Allmänt, meningslöst ordbajseri har vi väl nog av i vår värld?

Men jag tänkte att jag skulle meddela omvärlden att mitt liv nu kommer att återgå till lite mer innehållsrik vardag. Får vi hoppas. Iallafall är ledigheten mer eller mindre slut och jag har lämnat Uppsala.
(Om man inte ska vara riktigt nogräknad, eftersom ett tåg innehållande bl a mig kommer att passera rakt igenom stan på måndag.)

Jag sitter just nu i en studentlägenhet på Frösön, där min syster huserat under sina 3,5 års studier, som ska avslutningsfiras imorgon.
Efter ett mycket (enligt min smak, alldeles för) stillsamt firande av Fars 70-årsdag, med enbart familjen, är det sedan dags att vinka adjö av såväl Östersund som Sverige. Detta i och med ett "mardrömsdygn" på måndag, som börjar med en tågresa 05:50 till Göteborg och avslutas ca 02-03-tiden(?) nästa dag, då jag förhoppningsvis lyckats rota fram mina kläder o lakan längst fram i förpiken på Elida i Cartagena och kunnat bädda min 'no-doubt' iskalla koj.
Men om allt är som det ska, kan jag sedan vakna upp till sol o värme!! =)

***
Jag avslutar med något - till skillnad från mitt svammel - riktigt vackert och innehållsstinnt som jag idag läste i (den enormt välskrivna, gripande) Boktjuven, av Markus Zusak.
Jag fascineras alltid när någon kan formulera en mening med endast några få ord som ändå lyckas säga så ofantligt mycket!

Sammanhanget: Tidig krigstid i Tyskland, huvudpersonen (inte att förväxla med berättaren) har under en ranglig tågfärd till en okänd blivande fosterfamilj just hastigt måst begrava sin älskade lillebror i en isig, främmande by längs vägen, vilket lämnat henne halvt förlamad av chock.

"Sedan fortsatte resan som om allting hade hänt."

Wow.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar