på väg

Mitt lilla återupplivande har tydligen gått de flesta förbi, thus says statistics. * hehe*
Tänkte nog att jag tappat de flesta vid det här laget. Gör inte så mycket. Behöver inte basunera ut det förrän jag har något viktigt-slash-djupsinnigt att meddela.
=)

Faktum är att jag har ett inlägg i rockärmen (ok då: Woolpowerärmen...) men inser att jag inte kommer att hinna klart det just nu. Så det spar vi.

För om bara några minuter rullar färdmedel nr 2 av 5 för dagen in till sin destination.
Dagen började som sagt tidigt. Och gårdagen slutade sent. Jag lade mig i bra tid, men ett oväsen jag inte kunde påverka (även om jag försökte) höll mig vaken alldeles för länge, och när jag väl kommit ihåg mina nyinköpta öronproppar var jag så irriterad att jag var vaken en timma till.
Och eftersom sinnet vet att jag måste upp osinnligt tidigt, kan det inte slappna av, utan väcks till nivå:alert med jämna mellanrum. Ibland efter någon märklig dröm som fått min puls att gå upp i 300 (hyperbol, men ni fattar) och jag vaknade flåsande som efter ett 100meterslopp med utsvultna vargar efter mig.
En ren imaginär metafor, ingen erfarenhet.

Pappa - som dagen till ära fyller 70 år!!! - skjutsade mig till Östersund station och kvart i sex rullade jag ut, sittande direkt bakom lokföraren, första klass. Det blev billigast så. Inte mig emot.
Och god o rejäl frukost fick jag, liksom fri tillgång till frukt, kaffe/te o tidningar.
Ett kort stopp i Stockholm - som blev ännu kortare än planerat pga en brand på ett tåg nånstans i stan - så fortsatte min förstklassiga färd.

Under resan har jag läst, slumrat, lyssnat till ännu en dunderbra predikan av Steven Furtick, från Elevation Church, läst och slutligen tittat på en film som var så spännande att jag höll på att ställa mig upp.
Det gjorde jag iofs också, bokstavligen, för jag blev så akut kissnödig av spänningen.

Men hoppsan hejsan! Nu rullar vi in på Göteborgs station. Där förhoppningsvis käraste Lady Di väntar!

So long, folks!