Pausar, städar, fixar

Konfirmanderna är hemresta as of igårmorse vid 05-tiden, just då vi angjort Santa Cruz hamn. Vi i crew återvände tacksamt till kojen efter avskedet. 

Sedan helgade vi vilodagen. 

Jag för min del följde med skeppsgossarna m fl till ett underbart vattenland, typ, med en massa saltvattenspooler i en vackert arrangerad park med ett "palmberg" intill. Helt ok ställe att hänga på. 

Även om jag inte kommer helt överens med spanjorerna angående deras filosofi med istemperaturer i pooler.

I veckan ska vi blanda städ och utvärderingsmöte med DM och vila. Och på torsdag anländer hela musikgänget!! Weee! Sedan blir det fullt ös igen. 

Ännu en lycka är att jag idag - äntligen! - lyckats hitta ett ställe som serverar kaffe som _inte_ är gjort på öns superäckliga klorvatten! (fick kräkattacker av kaffet igår) 

Hit lär vi gå fler gånger. :)

Nu vill sällskapet återvända till båten.

Solong!

värt att fira!

Vi ska alldeles strax ankra utanför Pasito Blanco på Gran Canarias sydkust. Under några dagar har vi legat i Puerto Ricos hamn med våra konfirmander, men eftersom ön drabbats(?) av några kraftiga regnstormar under helgen, vilket orsakat en hel del rörelse i hamnbassängen – med dyningar som slitit i tamparna, som gnällt o knakat – så har det hållit flera vakna om nätterna. Så inatt ska vi ligga på redden, i lugn o ro.

Vi har ett bra läger ombord! Segling, bad, lektioner, sjösjuka, kyrka, strand, shopping, samtalsgrupper, tävlingar - you name it. I fredags gjorde även en repris på förra årets uppskattade bergsvandring, ihop med Turistkyrkan. Tummen upp även i år! Vår guide, "Glädjens Stig" (alias Stig Jirénius), är oslagbar och konfirmanderna älskade honom!
Så igårkväll, när vi beslöt åka till Playa del Inglés och Turistkyrkan för söndagsgudstjänst, blev Stig så glad över att se oss att han drog upp alla konfirmander på scenen så de fick sjunga. =)

Idag firar världens bästa kaptenspar 13-årig bröllopsdag och Kapten överraskade Diana under morgonbönen med blommor & choklad, och belönades med en puss, till allas jubel!
Under fritiden på em bjöd de hela crew på fika & poolparty. Trevligt!

Bara det att det var isgrader i poolen... =D

De är sådana föredömen för oss alla, Stefan & Diana!
Deras bergfasta tro, kärlek, trofasthet, ståndaktighet, glädje, mjuka o snabbt förlåtande hjärtan, iver, passion, ödmjukhet... jag kan hålla på ett tag... empati, Jesuscentrering, fasthet, uthållighet, anspråkslöshet, äkthet, genuinitet, transparens, gudsliv, värme, överlåtelse, renhet... ja, ni fattar.
Jag uppskattar dem enormt helt enkelt!

Så, stort hurra för dem idag!
Som Stefan sade, "Äktenskap & bröllopsdagar borde firas mycket mer i vårt land! Det är något verkligt värt att fira!"

(PS. För att läsa ett underbart blogginlägg dagen till ära av Lady Di herself, klicka här.)

en matros loggbok

Seglats: Fuengirola/Malaga - Las Palmas

Sträcka: 780 sjömil

Fartyg: 132-fots segelyacht

Besättning: 16 (inkl två barn)

Antal dagar: vi får se...

Min vakt: kl 8-12 / 20-24

-------------------------------------------------------------

Lördag:

Vinden är fortfarande kraftigt västlig, m a o spikrakt emot oss, liksom strömmarna och vågorna, så vi ligger kvar för ankare utanför Puerto Banús under större delen av dagen. Jag passar på att åka in och hinna med en fika med min kära vän Natasha (med söta döttrar), som jag lärde känna vid vårt första besök i hamnen våren 2010. Då var hon helt nyfrälst. Vi fick en omedelbar, stark kontakt, som vi bevarat sedan dess. 

Under vår kvällsvakt passerar vi den mäktiga Gibraltarklippan, upplyst av såväl gatlyktor och landningsbanans strålkastare som en tunn ljus månskära i botten av en klart synlig hel måne. Coolt. 

När vi rundat udden måste vi ta in seglen för att stampa oss fram för maskin genom motvind och -vågor förbi Tarifa, det smalaste sundet mellan Europa och Afrika. 

Söndag:

Morgonvakten är trevlig – bra sällskap – och bjuder på sol och enkel styrning. Och kocken bjuder på god stekt fisk. Vi seglar mestadels av vakten, men så dör vinden och vi får starta maskin igen. 

Efter maten har jag hand om lunchbönen, varefter alla lägger sig att njuta i solgasset – idag utan jacka och tjocktröja! Det känns som vår. 

I och med vaktbytet kl 16 får det vara nog med sol och vi som har frivakt bänkar oss i salongen att titta på "Kon-Tiki". Och är tacksamma över att vi har en stor båt!

Klockan blir åtta och dags för vakt. Eftersom timmarna kan gå oerhört långsamt när alla andra gått till kojs, föreslår jag högläsning. Vi väljer en spännande Peretti och plötsligt flyger vakten förbi. 

Fast jag längtar efter att få slippa understället! Snart så...

De enorma rullande Atlantvågorna hade dock inte varit nådiga mot dem som försökt sova, att döma av ögon och humör vid vaktavlösningen vid midnatt. Men jag lyckas sova som en stock, tack o lov. Även om man ju rullar omkring en del...

Måndag:

För första gången sover jag hårt när Johannes kommer för att purra nästa vakt (brukar annars vakna av mig själv strax innan; kroppen vänjer sig snabbt vid vaktrytmen) och blir några minuter sen upp till frukosten (måste hinna med en kort morgonbön).

Strax efter att disken är undanstökad dyker Zemias upp i kaptensluckan. "Mamma säger att du nog vill läsa den här för oss" med förväntansfull blick. I handen håller han en sprillans ny "Kalle och chokladfabriken". Självklart!

Varken Zemias eller Lewi har några större förväntningar, men det dröjer inte många sidor innan de klänger sig över mig på varsin sida, allt närmare, och Lewi riktigt vibrerar av spänningen när Kalle ska till att öppna sin andra chokladkaka och hoppas på att finna en guldbiljett. 

Det blir omöjligt att lägga bort boken. "Nej!! Ett kapitel till, fortsätt!" Under massor av skratt, fnitter, förundrade "åh!" och några avbrott för skutt av upphetsning läser vi igenom boken från pärm till pärm, med lite köttgryta däremellan. 

Dagen är rejält blåsig (vi kryssar oss neråt) men solig, och på eftermiddagen inser vi att vi alla kraftigt ändrat färg i ansiktet. Vi glider förbi en havssköldpadda på väg åt samma håll som vi, mot Kanarieöarna. Några delfiner leker en stund runt båten. Men ingen val än. 

Lewi, som just sett "Kon-Tiki", blir exalterad över några måsar. "Titta, fåglar! Det betyder att vi är nära land!" Jovisst, men "fel" land – Marocko. 

Efter underbar bakad potatis med stuvad-majs-med-filadelfiaost, är klockan dags-för-kvällsvakt. 

Två timmar senare vrider sig vinden, när vi hamnar i en rejäl regnskur, för att sedan dö ut igen. Jaha. Rullande maskingång, lagom till frivakt och sömn. 

Det är ändå skönt att få av sig våta strumpor och krypa ner under täcket. 

Tisdag:

Efter en god grötfrukost stiger solen över havshorisonten på en klar himmel. Det är ordentligt varmt redan kl 10 och en efter en dyker folk upp på däck i shorts o linne. Äntligen! Som för att fira med oss kommer grupp efter grupp med lekfulla delfiner.

Jag sitter en stund på en livflotte på akterdäck och tittar ut mot horisonten. Här finns bara hav och himmel, så långt man kan se åt alla håll. Och så kommer det att vara iallafall två dagar till. 

Det finns mycket man kan sitta och fundera på.
Eller ingenting.
Bara vara är också skönt. 

Vi rullar vidare, för maskin för tillfället, söderut, medan jag lider(...) vid ratten i min underställs-tshirt och svarta träningsbyxor. Behöver avbyte tror jag.

Jag väcker alla sovande frivakter med lite Micke Fhinns "Det är underbara dagar framför oss" i PA-systemet lagom till lunch. 

Halv två får Kapten "nog" av solen och stänger av maskin för ett badstopp. Barnen är bland de första att hoppa i badkläderna, men Lewi är lite tveksam över de kraftiga Atlantdyningarna. I vågdalarna är det nästan att bara kliva direkt upp på däck – däremellan är det svårt att ens få tag i nedersta pinnen på repstegen. 

Efter löfte om en "extra lördag" (alltså, godsaker) hoppar han till slut de tre metrarna ner i det 17-gradiga Atlanten. 

Han summerar sin filosofi: "Två kakor är bättre än en."

Nattvakten blir en timma senare eftersom Kapten brassat klockan enligt Kanarietid och vi missar solnedgången på vakten. 

Däremot får jag syn på något annat under mitt styrpass! De andra är i byssan så det är tyst, lugnt och nattsvart sånär som på mångatan över havet. 

Då hör jag en sprutande ljud, som låter bekant. Men jag tvekar, kanske det bara var en våg som bröt mot skrovet. Men just då hörs ett dovt brummande utdraget ljud, som låter väldigt misstänkt likt...

Jag ska just hit till att hojta det till de andra – när jag ser den enorma vattenkaskaden skjuta rakt upp i luften i månskenet! En val!!

Onsdag:

Morgonen bjuder på fullkomligt spegelblank sjö, åt alla håll, ända tills den möter en klar himmel. Hundra nyanser av blått. Ingen segling idag direkt. 

Däremot klart nog att se ännu en paddlande sköldpadda med nosen över vattenytan.

Vid 13-tiden stiger Lanzarotes vulkankullar upp i horisonten. Jag sitter en stund vid ankarpeket och lyssnar på en predikan. Ser ytterligare en Skalman, liksom en kolsvart sort av stor delfin som lojt kommer upp till ytan då och då. 

Äntligen kan vi hissa segel och glider längs den sandsvarta kusten. 

Zemias håller på att spela in en egen film(!) om Titanic – i lego – och jag hjälper till att filma effekten av att undre däcket plötsligt översvämmas av en vattenkaskad, allt iscensatt i en stor balja. Han ska senare göra detsamma med varje enskilt båtdäck. Däremellan fotograferar han sekvens för sekvens av händelseförloppet inne i båten, där legogubbarna flyttar en arm eller ett ben lite grann för varje bild. Avancerat för en nioåring. 

För att vänta in lämplig vind ankrar vi utanför Arecife under natten, alldeles lagom till vår vakt. 

Men runt 02 går ankringslarmet (som någon ställt in med grodljud!) och jag hör Kapten starta maskin. Jag slänger på mig en tröja och går upp för att finna att vi draggat farligt nära kusten. Bara jag, Kapten och en till har vaknat, så vi drar in 20-25 meter av ankarlinan, styr lite längre ut och hoppas att det ska räcka för natten. 

Torsdag:

Åtgärden räckte och alla får sova klart. Jag och Natha går upp lite tidigare för att träna innan frukost, i en vacker solnedgång.

I och med disken drar vi upp ankare och hissar mesan och fock – allt på en gång – och fortsätter söderut, förbi Lanzarote och Fuerte Ventura, i en härlig kryssvind. 

Jag tänker att jag ska trotsa den 25-gradiga lutningen av båten och ta mig en dusch, bredbent för att hålla balans och samtidigt försöka hålla duschdraperiet på plats så inte alla som kommer ner för stegen i akterhytten behöver skåda rakt in i tvagningsprocessen.
Det uppstår dock en lite prekär situation, när jag härligt intvålad och inschamponerad upptäcker att vattnet tagit tvärslut. Jag hojtar så gott jag kan om att någon ska gå och byta vattentank. Inget svar, ingen där. Inget annat att göra än vira in sig i handduken och knata upp däck och hojta. 

Jaja, slutet gott.

På em spelar vi Alias på akterdäck mellan krysslagen. Jag och Johannes vinner. 

Och så sätter vi storseglet.

Den sista nattvakten flyter på bra. Några regnstänk, några delfiner, några sidor i högläsningsboken. Godnatt.

Fredag:

Lagom till vår morgonvakt anländer vi till Las Palmas hamn. Enligt vårt andaktsschema, som följer kyrkoårets texter, där vi låter varje dag vara en ny söndag, anländer vi ypperligt lämpligt på Uppståndelsesöndagen!

Efter frukost och morgonandakten får vi komma in och lägga till kaj, alltid lite omständigt med 45 meter förhållandevis lättviktarbåt utan bogpropeller, därtill i blåst. Och många nyfikna ögonpar som åskådar det hela (lite prestige blir det ju). Men allt går bra.

Närmaste timmarna blir Elida storstädad i alla utrymmen. Och sedan är vi lediga!

Vi är framme!

kort stopp

Ja, vi har gjort ett litet kort stopp på redden utanför Fuengirola. Tanken var att vi skulle ligga i Malagas hamn under dagen, då vi väntar in Lady Di, barnen m fl som ska ansluta sig till besättningen idag. Men hamnen hade chockhöjt avgiften o ville ha €701 för en dag till kaj (och det utan tillgång till vatten, el eller duschar)!!
Helt galet.

Så vi drog vidare några timmar till o ankrade här i väntan. Jag och några till passade på att åka iland o få lite internettid o ordna diverse ärenden under tiden.
Men nu är det nog på ingång tror jag, så det börjar bli dags att bege sig till hamnen o hojta in lilla gummibåten för vidare skjuts. Så fort de nyanlända klivit ombord fortsätter vi vår seglats mot Kanarieöarna o Las Palmas, där vi hoppas vara om sisådär fem dagar.

Hittills har vi haft sol och inte så mycket vind, utom inatt då det plötsligt blåste upp till kuling under fyra-fem timmar, men rakt emot oss. Eftersom vi inte "orkade" kryssa blev det maskingång.
Får se vad dagarna framöver bjuder på.

ljusare o varmare tider

Vi börjar äntligen bli lite sunt rosiga om kinderna efter några dagar med sol. Och blåst, för all del. Tanken vara att hinna tvätta båda masterna i veckan, men det blev bara en halv. Nathalie, som skulle de 45 m upp i luften, trodde inte det blåste så mycket det första två dagarna, men jag hävdade att det gjorde det o ville inte skicka upp någon.
Tredje dagen skickade vi upp henne ändå – och redan till lunch hade hon hunnit bli åksjuk och bytte med Clara.
Idag gav även Clara upp vid lunch.

Killarna har pysslat med sitt nere i "barnkammaren" (det lilla utrymmet där typ allt maskinellt finns, utom själva huvudmaskinen för propellern, samt tvättmaskinen och kontorsdatorn). Fråga mig inte med vad. Smutsiga blir de iallafall.
I övrigt har vi skurat däck & kök, städat salong, handlat, uppdaterat kalendern på hemsidan, lagat mat, diskat mm.

Om kvällarna har några sprungit sig förstörda uppför höga berg, andra sett på film om livsfarliga båtfärder och igårkväll gick vi alla till ett café för att under en halvtimma-timma sitta introvert med var sin smartfån och kolla av mail, instagram, FB etc. =)
När vi kom tillbaka till båten hade Kapten precis anlänt.

Nätterna är fortfarande kyliga, men det blir bättre. De första nätterna sov jag i underställ (woolpower), men nu får det räcka med fleecefilt över täcket. Snart reser vi ännu längre söderut, till värmen!

Imorgon är det dags för årets första segling! Vi ska ut med ett gäng glada vänner från en karismatisk katolsk kyrka som vi har kontakt med här nere. Vi får väl se om vi minns hur man gör när man hissar segel...

Nu ska vi på ekumeniskt bönemöte med alla kyrkor i stan.

So long!

borta - tittut!

Tycker ni det varit tyst och händelselöst på bloggen senaste 1,5 månderna?

Så har även mitt liv varit!
=/

Därav tystnaden. Jag kan ju inte hålla på att blogga om att jag inte gör något. Att jag bara läser böcker o ser på film, typ.

En trogen bloggläserska (som ännu inte gett upp på mig!) undrade om jag ändå inte tänker på något som jag kunde skriva om.
- Nä.

Eller.
Det är väl klart.
Men inget direkt elokvent, välformulerat o insiktsfullt, som andras liv skulle kunna berikas av. Allmänt, meningslöst ordbajseri har vi väl nog av i vår värld?

Men jag tänkte att jag skulle meddela omvärlden att mitt liv nu kommer att återgå till lite mer innehållsrik vardag. Får vi hoppas. Iallafall är ledigheten mer eller mindre slut och jag har lämnat Uppsala.
(Om man inte ska vara riktigt nogräknad, eftersom ett tåg innehållande bl a mig kommer att passera rakt igenom stan på måndag.)

Jag sitter just nu i en studentlägenhet på Frösön, där min syster huserat under sina 3,5 års studier, som ska avslutningsfiras imorgon.
Efter ett mycket (enligt min smak, alldeles för) stillsamt firande av Fars 70-årsdag, med enbart familjen, är det sedan dags att vinka adjö av såväl Östersund som Sverige. Detta i och med ett "mardrömsdygn" på måndag, som börjar med en tågresa 05:50 till Göteborg och avslutas ca 02-03-tiden(?) nästa dag, då jag förhoppningsvis lyckats rota fram mina kläder o lakan längst fram i förpiken på Elida i Cartagena och kunnat bädda min 'no-doubt' iskalla koj.
Men om allt är som det ska, kan jag sedan vakna upp till sol o värme!! =)

***
Jag avslutar med något - till skillnad från mitt svammel - riktigt vackert och innehållsstinnt som jag idag läste i (den enormt välskrivna, gripande) Boktjuven, av Markus Zusak.
Jag fascineras alltid när någon kan formulera en mening med endast några få ord som ändå lyckas säga så ofantligt mycket!

Sammanhanget: Tidig krigstid i Tyskland, huvudpersonen (inte att förväxla med berättaren) har under en ranglig tågfärd till en okänd blivande fosterfamilj just hastigt måst begrava sin älskade lillebror i en isig, främmande by längs vägen, vilket lämnat henne halvt förlamad av chock.

"Sedan fortsatte resan som om allting hade hänt."

Wow.

osync

Jag har hamnat lite i osynk.
Just nu har jag massor av tid till mitt jobbprojekt - men inget att hugga tag i eftersom vi står o stampar o väntar på respons.
Men lagom till att jag tar Ryans vingar o far ner till båten som (förhoppningsvis) då är i Porto, kommer jag att ha massor av jobb att göra! =/

Då önskar man plötsligt att Atlanten kunde erbjuda gratis wifi, som de flesta serviceinrättningar nuförtiden. Men oceanen är inte riktigt där än.

Å andra sidan vet jag inte om jag vill att Atlanten ska erbjuda wifi. Egentligen.

Så under tiden får jag fylla min tid med saker som hårklippning (ja, Natha, nu har jag oxå rak hellugg), tandläkarbesök och, som idag, fikastunder med vänner.
*undrar genast om de två sista sakerna verkligen får lov att befinnas i samma mening...? så olika känslor som de framkallar*

Njuter annars av det rasande vackra höstvädret - men fäller knappast några sorgefyllda tårar över att få byta ut vantarna mot shorts om mindre än en vecka!
(för lite bilder från seglarna, se här – bilder som iofs får en att undra om inte Atlanten har skaffat wifi när allt kommer kring...?)

it ain't over 'til...

Ja, det var ju meningen att vi skulle vara klara med boken som i fredags o jublande glada ta helg i den sköna tillfredsställande insikten om att vi bockat av ännu ett (gigantiskt) projekt på listan.
Tog helg gjorde vi. Dessutom glada. Fast färdiga blev vi inte.

Så några arbetsdagar till blir det för min del. Jag korrläser just nu hela boken, alla kapitel- samt bildtexter, ca 250 sidor, och har tre kapitel kvar.

Det hindrade oss dock inte från att i torsdagskväll fira att vi (inom en snar framtid kommer att...) lämna in boken till tryck, genom en hejdundrande tapasfest hemma hos Daniel, vår alltjämt positive och idésprutande projektledare.
Målet var 30 tapas, en för varje år av jubileumsboken.

Men det räckte inte.
När Elin och Daniel var klara i köket hade det resulterat i inte mindre än 41 tapas (med ytterligare två som var planerade men inte hanns med)!! Av dessa var sex stycken efterrätter.

Det var gaaaaalet gott!!
Ingen enskild rätt fick mig att tänka, "tja, det här var ju helt ok, ganska gott". Utan allt var hur gott som helst!!
Jag kan inte rabbla alla rätter, men några exempel:
• filodegsknyten med färsk spenat o fetaost
• marinerade parmesanostkuber
• ugnsgrillade örtkryddade tomathalvor
• ugnsgrillat bröd med rödlöksmarmelad o brieost
• quesadillas med päron o chèvreost
• ugnsgrillade dadlar inrullade i bacon
• marinerad kyckling
• olika sorters spanska korvar
• olika sorters lufttorkad skinka
• små kex med tapenade
• tomat + mozarella med örter o olivolja
• ... etc

Bland efterrätterna var troféerna:
• crêpes med hemmagjord lemoncurd och färska jordgubbar
• crêpes med hemmagjord kolasås och pecannötter

Men pannacottan med passionsfrukt och den egengjorda chokladmoussen var också heeelt ok.
=)

 

Vi rullade hem, kan man säga...

Eftersom vi ändå insett att boken skulle bli en continuing-story nästa vecka, drog jag, Elin och Eva
med Anna och Maria på en "blondinlunch" på stan igår, på underbara restaurangen i gamla järnvägsstationen.

 

Supermysigt ställe, supertrevligt sällskap och supergod mat. 

What more can you ask.

Blondes have more fun, helt enkelt.

Or more lunch...

Fast de har ett lite annorlunda system med beställningen på den där restaurangen...

That's quite a commute...

;-P

Nu är det välförtjänst helg, med sol och sovmorgon. Underbart!

typ övertid

Klockan är strax fyra på morgonen och jag sitter, i halvt delirium, i tv-studion ihop med fyra andra lika förvirrade, flamsiga, tramsiga, överspeedade, sköna medarbetare. Vi har jobbat 61 timmar på fyra dagar...
De senaste timmarna har mycket märklig musik spelats (och sjungits!), många mindre lyckade, eller begripliga, bildtexter formulerats, många koppar kaffe tömts, en enorm hög godis inmundigats - och många korrekturpapper slängts i papperskorgen.

But soon and very soon, tänker vi anse denna supersnygga, fetetjocka, bildsprängda, ambitiösa fotobok vara klar för att skickas på slutkorrektur!!
*yeay*

Jag skulle tro(!!!) att jag kommer att ta sovmorgon idag. Och imorgon.
Men inte på söndag! För efter att redan ha missat två av helgens påskgudstjänster tänker jag inte missa årets höjdpunkt!
(många utropstecken på liten yta..)

Over and out.
I'm really out.

2012 Review - brought to you by Insta

Ok, så jag tänkte försöka mig på en liten tillbakablick av året som gick.
Och göra det via ett urval av Instagrambilder.

Lets go.

Januari

Min skönsjungande kusin var med i The Voice och jag fick äran att följa med till en direktsändning av sångdueller i Stockholm.

Så var semestern slut och det var dags att återvända till jobbet, dvs Elida i Spanien.

Denna gång följde mamma med mig för att hjälpa till ombord under två veckor.

Februari

Det första vi fick ta itu med var att montera upp masterna, som varit nere hela vintern för lagenlig inspektion.

I februari firade vårt älskade Kaptenspar bröllopsdag – och bjöd naturligtvis hela besättningen på fikafest på Levanto, vårt favvokafé i Malaga

Det blev dags att förbereda överseglingen till Kanarieöarna och jag och Eddie gick och handlade; det blev ett kvitto nästan lika långt som Eddie (som är lång!).

Vår hjälte Annis "räddade" oss och bakade semlor, som säsongen så kräver. Vilken fest!

Mars

Äntligen Musikturné på Kanarieöarna!

Eftersom det är svårt för oss att komma till att ha regelrätta bryggmöten i hamnarna, blev det mest akustiska, spontana gig på gator och i shoppingcentra – så kul! Och så mycket folk överallt!

När man längtar hem riktigt mycket – särskilt i våffeltider och så... – är det underbart med dessa Skandinaviska Turistkyrkor som förser ens behov.

Dags att styra fören norrut och påbörja långseglatsen hemåt. Men först, bunkring. Såsom godis och sånt. (Ok då, olja oxå.)

Vi gjorde ett uppskattat stopp på vackra Madeira, där jag för första gången i mitt liv var med om upplevelsen att gå i flipflop bland höstlöv!

Jag fick ännu en gång 4-8-vakten, vilket bland annat innebär alla solnedgångar och soluppgångar.

Under alla år och resor har jag försökt vara flitig att skicka vykort till morfar – detta blev det sista han fick...

April

Vi anlände till Sverige 4 april och sista etappen, mellan Vinga fyr och Göteborgs inlopp, bjöd på ordentlig, snäv kryssning med lutning som hette duga.

Vi kom hem alldeles lagom till den späda, vackra våren!

En solig dag kontaktades vi på radion av SARS räddningshelikopter, som önskade öva på oss (sisådär femte-sjätte gången vid det här laget). Alltid lika spännande – särskilt för lägerdeltagarna!

Jag blev ivägskickad av Kapten på jobbresa till Sudndalen, utaför Geilo, Norge! Gah, så vackert! Jag tog med mig Annis som sällskap.

Första dagen bjöd på strålande sol och min beställare förbjöd mig att jobba och beordrade istället mig och Anna ut på fjället på en skidtur. Inte mig emot!

I övrigt bestod april mest av kortare konfirmandläger från olika kyrkor i landet. Här morgonbön i salongen.

Maj

På dagen då morfar & mormor skulle ha firat sin 70-åriga bröllopsdag, om de levat, begravde vi älskade morfar Karl-Josef Gabre – mitt stora föredöme och kraftfulla förebedjare. Äntligen får han vandra med sin Frälsare och träffa sin kärlek, Maj, igen.

Än en gång (vilken gång i ordningen vet jag inte!) var det dags att byta adress för mitt bohag...

Så här ser 90-årig kärlek ut (under bordet)! =)
(morfars bror o svägerska)

Så tacksam över att jag hade möjlighet att vara med på Jesusmanifestationen i Stockholm! En mäktig känsla när ca 15 000 kristna går ner på knä och ber i enhet för vårt land.

Jag fick också besök av två kära båtvänner – Lady Di och Annis! Under några härliga dagar gick vi på möten och lekte turister i stan, och jag gjorde mitt bästa att inpränta lite kultur och historiekunskaper i deras hjärnor. ;-)

Årets första grillfest för min del spenderades på Locksta med go'a vänner, då vi hejade in Loreen i mål under Eurovisionsschlagerfestivalen.

Under två dagar lade jag en ny erfarenhet till min meritlista: lågstadievikarie i första klass...! *gulp*

Juni

En viss molnfri kväll/natt i juni gjorde jag mitt bästa att försöka se Venus passera månen.
Jag hörde på radion sedan att den hade det...

Ett glatt återseende var "gamla Elida", numera Next Wave (drivs av engelska UMU/YWAM), som besökte Sverige. Mitt ute på Rivöfjärden bjöd vi på ett förstklassigt, hysteriskt vattenkrig som hette duga!

Under en vecka lånade vi norska Gledesspreder'n för att kunna köra Musikturné längs Göta kanal. Ett miniteam skötte biffen, medan övriga i besättningen hade läger på Elida.

Det bjöds på underbara dagar och glädjefyllda, uppskattade bryggmöten längs en av landets absolut vackraste kanaler.

Under midsommarnatten tog jag en promenad som var så vacker att jag knappt ville andas för att inte störa!

När turnén var över återvände jag till Elida, där vi seglade runt Sverige med vårt Spanienkonfagäng. Bland annat besökte jag denna charmiga skånska stad för första gången.

Juli

Dags för Sommarturné! ...med inledning under Almedalsveckan i Visby. Bryggmöten varje kväll, däremellan spontana (uppskattade!) gig mitt i stan.

Ombord var det paneldebatter o samtal hela dagarna, där vi bl a fick celebert skånskt välljudande besök i form av Timbuktu!

Så var det dags att segla runt till Västsidan igen för fortsatt turné. Och som vanligt fick jag soluppgångsvakten. 

Vi fick några härliga seglingsdagar med sköna vindar!

De följande tre veckorna hade vi spelningar och bryggmöten längs Bohuskusten samt norska sydkusten, där vi berättade och sjöng för människor om Jesus. Älskar det!

En väldigt(!) regnig(!) ledig dag tog jag, Lady Di och Annis en absolut oförglömlig promenad runt Marstrandsön...!!

Augusti

En skön sommarkväll beslöt jag och några vänner – tillika med sisådär X hundra andra... – att planka Lalehs utomhuskonsert i Botaniska, genom att picknicka i Slottsbacken. Vi hörde inte så mycket mer än trummorna, men mysigt var det!

Även Sverige drabbades av en natur-"katastrof"...

En viktig del av livet är helt oplanerade, spontana utflykter med riktigt kära vänner!!

En av de sista sköna sommarkvällarna spenderade jag och Rosita i en eka på Trehörningen, där vi drog upp fisk efter fisk! (..och slängde i dem i samma ordning) Fiskelycka!

Sista bilden från min gamla telefon, som i slutet av denna mysiga grillutflykt med konfirmander, hamnade på havets botten när jag lekte akrobat. =(

Jag åkte på mitt livs första regelrätta seglarläger på härliga Vrångö, där mataffärsägarna evangeliserar på sitt eget lilla vis. =)

September

En härlig skylt jag alltid passerar när jag ute och hurtar i Gamla Uppsala.

Under några alltid lika underbara dagar besökte jag bästaste Elosarna i Umeå!

Dags att ut och resa igen! Denna gång som assisterande reseledare för ett "galet" gäng niondeklassare som skulle på språkresa till Barcelona. 

 Bara Camp Nou var en upplevelse i en klass för sig...!

...liksom, helt klart, Sagrada Familia – den vackraste byggnaden, nej konstverket, jag någonsin sett!

 Kan Sverige bli vackrare?!

Oktober

Efter att ha skippat Nordsjö- och Biscayapassagen, flög Lady Di, barnen, Nathabee och jag ner till Portugal för att möta upp Elida. Med oss hade vi min mor, som skulle agera lärare åt barnen några veckor.

 Ett av stoppen längs vägen var vackra Cascais, uanför Lissabon (Portugal).

Nästa stopp var, som alltid, Gibraltar, med lite tid för landkänning, apbesök och allmänt turistande.

Så började den spanska Musikturnén, med fullt ös medvetslös i lyxlirarhamnen Puertu Banús.

Turnén avslutades i vår egen vinterhamn, kära Cartagena, med sina högt uppskattade churros-ställen!

Väldigt hastigt och än mer olustigt fick jag resa hem till Sverige under knappt två dygn för att närvara på min käre internatpappa Pelles oväntade begravning. Så tacksam för den vecka jag hann spendera med honom & Phebe i juni!

Med mig tillbaka till båten hade jag sedan nio glada Spanienkonfirmander.

November

Tja, när lägerdeltagare bestiger Gibraltarklippan och man själv (+ två till) är ankarvakter, får man hitta på något annat skoj..

Ett av stoppen under lägerseglingen var i Ceuta, den spanska kolonin på afrikanska kontinenten. Alltid lite charmigt – spanskt men med tydlig afrikansk/marockansk touch.

På Fars dag gick hela besättningen till en underbar italiensk restaurang i Cartagena, där jag åt den hittills mest "oustandingly" godaste pizza jag någonsin ätit i hela mitt liv! (karamelliserad aubergine med balsamico och skivor av parmesan)
Nivån är satt!

Vi avslutade seglingssäsongen för i år med underhållsarbete på båten. (åtminstone verkade killarna jobba, av bilden att döma...)

Medan killarna jobbade vidare i Spanien med det de är bra på, reste jag, Lady Di, Nathabee och Biggeliggan hem för att ta hand om våra två uppstartsläger för nya konfirmandgrupper, på Öckerö resp Marstrand.

Det sista vi gjorde för året var att dra igång en ny tradition – vår alldeles egna AdventsKONFArens, för alla våra tidigare Elidakonfirmander. En fantastisk helg, med mycket Jesus, galet mycket skratt och underbar gemenskap.

December

Jag kom hem till Uppsala lagom till ett väldigt snökaos – som uppenbarligen förvärrades ytterligare av fruktskräp som lyckades stoppa hela Arlandatrafiken... =)

December blev på det stora hela en ofantligt vacker månad!

Så tacksam för min vackra stad!

 Och det blev jul även hos oss. (trots plastgran...)

 God Jul, ja.

Och Nyår firades, som alltid och som sig bör, i kyrkan med nära tvåtusen andra festglada människor, bön ända in i nya året och stans mest storslagna fyrverkeri.

Som sagt...

GOTT NYTT ÅR 2013!!