20 augusti 2013

Eierschalensollbruchstellenverursacher

Det finns vissa enkla, ofta opretentiösa, i vissa fall oförklarliga, saker som jag njuter av.
Vissa förstås – och delas – av andra.
Vissa får jag kalasa på i min solitud.

Min slinga runt Uppsala Gravhögar är en sådan sak. En njutning som ganska uppenbart delas av många andra!
Oavsett årstid älskar jag den. Såväl för dess längd och dess konnotation (motion) som för dess naturupplevelse och möjlighet att bokstavligen lufta mitt sinne. Och lyssna på bra predikningar.

En annan sak är sms från vänner med uppmaning till superspontana påhitt. Mitt i vardagen.
Mer sånt till folket.

Ytterligare en annan sak - och här är jag fullt medveten om att beundrarskaran krymper avsevärt - är ord.
Vackra ord.
Välklingande ord.
Roliga ord.
Underfundiga ord.
Innehållsrika ord.
Träffsäkra ord.
Distinkt målande ord.

När jag hittar ett sådant, kan min värld stanna upp för en stund. Jag smakar på det, rullar det på tungan som vore jag en vokabel sommelier, myser och hittar en plats för det i mitt språkliga imaginära skafferi, i väntan på senare behov av just ett sådant ord eller uttryck.

Har jag tur kommer jag t o m ihåg det.

Ikväll läste jag en novell, skriven av en av mina medstudenter och nära vänner från journalistskolan som redan publicerat två böcker (därtill rest över halva jordklotet och undervisat på universitet i fyra länder!).
En gång i tiden dansade vi salsa i mitt kök och skrattade så vi grät över en rolig anekdot i nyhetsrummet.
Idag är han en erkänd författare.
Tänk.

Jag kan inte påstå att själva innehållet, storyn, föll mig så särdeles på läppen. Men den hade ändå en underordnad betydelse i sammanhanget. Nej, det viktiga här var just själva språket. Hittandet av de rätta orden - de välklingande och innehållsrika orden och formuleringarna. Och där har han verkligen lyckats.
Jag njöt. Och log. Och utökade mitt skafferi.

Kudos to you, John!

(ps. om du undrar över rubriken, så är det helt enkelt namnet på novellen... =)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar