17 augusti 2013

i det lilla liksom i det stora

Jag är inne i en process, verkar det som, där Gud än en gång vill lära mig någonting.
I en, nästan två, veckors tid har den dagliga bibelläsningsplanen - varenda dag - lyckats innehålla ord som "förtrösta på Herren", "sätt ditt hopp till Herren", "hoppas på Gud", "lita på Herren", "han tar dig vid din högra hand och leder dig, "han leder dig rätt", osv osv...

Det kan ju vara rena tillfälligheter.

Eller inte.

Och som om inte det vore nog:
Alla som känner mig vet hur jag älskar hallon. Jag måste ha hallon om sommaren, fr a på 2:a och 29:e augusti. Viktiga dagar.
Men det är inte alltid enkelt att få tag på hallon när man inte har egen trädgård.

Jag kan inte ens påstå att jag har bett till Gud om det; på sin höjd har jag suckat lite besviket invärtes över bristen på hallon i mitt liv.
Så häromdagen ringde en man i kyrkan. Han hade så mycket hallon i trädgården att han inte visste vad han skulle göra av det, och på natten hade han drömt(!) att Nytomts var där och plockade.
Han tog det som ett tecken och ringde o frågade om det kunde vara så att vi skulle vara intresserade?
=)

Någon dag senare lyssnade jag på en predikan om Guds omsorg - om en älskad men försvunnen penna(!) som efter två år o på märkliga vägar återkom till sin ägare. När det skedde hade Gud talat till honom: "Om jag har sådan omsorg om att återbörda en penna till dig, hur mycket mer omsorg tror du inte jag har om ditt liv?!"

Och då tänkte jag på mina hallon.
=)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar