min första

Allt man gör har ju alltid en "första".
Första gången man tappar en tand.
Första gången man äter pannkakstårta.
Första gången man nakenbadar.
Första gången man reser till Spanien.
Första gången man tappar en mobil i havet...
=(

Joråsåatte... så är det. Den krassa verkligheten.
Och som det ofta är, är det när man frångår sina rutiner som saker händer.

Jag brukar alltid ge min telefon till någon när jag ska göra akrobatstycket att klättra från gummibåten upp på Elidas akterdäck.
Men så just i förrgår gjorde jag inte det.

Och någonstans medan jag hänger och dinglar uppochner och försöker svinga mig upp, så glider den lilla iphonen så lätt och smidigt ur min (såklart!) rymliga ficka, gör ett litet snyggt trampolinstuds på gummibåtens kant och plumsar så ner i det svarta, leriga götaälvsvattnet.

Ajöss.

Till en början blev jag mest störd över två saker:
1) det nya skalet som jag precis köpt
2) receptet på de fantastiska Bernards-bullarna som jag inte hunnit ge till Anna än

Sedan trillade det på, jag tänkte på alla bilder, anteckningar o annat som jag inte hunnit synka med datorn.

Meeeen, grämelse bor ju i – etc.

Mest jobbigt blev det med min tågbiljett för måndagens resa till Uppsala. Jag ringde SJ (jättekö, förstås), som menade att jag nog bara får köpa en ny biljett, alternativt få en pappersbiljett utskriven på huvudkontoret mot en avgift på 100 kr.
"Systemet är sådant."
Jamen, då får ni ändra systemet! (jag läär ju inte vara den förste som detta händer!)

Efter en dels tjafsande, och å hennes sida överläggande med kollegor, så fick jag lov att skriva ut en pappersversion, "om du åker till stationen och gör det IDAG!".
Sagt och gjort.

Hur det blir med tågresan om två veckor vet jag inte än. Lär ju inte hinna få ny telefon till dess.

Den dagen det bekymret.

Så, om jag alltså är trist o frånvarande och inte svarar på sms, whatsapp, instagram etc en tid framöver, vet ni varför.