På fredag kväll kom solen.
:)
Vi lämnade Malaga vid 15-tiden under en torr men gråmulen himmel. Vattnet var fruktansvärt smutsigt och fullt av skräp efter alla dessa regn.
Men snart klarnade det upp och vi fick en sagolik solnedgång!
Senkvällen blev dock något av det vackraste jag sett. Förutom att vi fick se en stjärnklar himmel för första gången på veckor, med tusentals synbara stjärnor, så var marelden helt osannolik!! Tänk er svensk mareld på hösten - gånger minst 20!
Havet var blankt, men de vågor som båten skapade gnistrade och brann som blå-grön eld. Vi tog fram saltvattenslangen och spolade ner i vattnet - och det blev till rena fyrverkerier!! Fiskar, en sköldpadda, ja till och med två rockor såg vi i vattnet.
När man hinkade upp vatten och hällde på däck var det som om en bit av stjärnhimlen ramlat ner i hinken. Små pärlor av blått ljus trillade ut över däcket.
Vi kunde inte motstå det. Här skulle badas!
Vi for ner o bytte om, kom upp smått huttrande i nattkylan men vattentermometern utlovade 19 grader.
Diana var först i, med en bomb som sköt en kaskad av gnistrande stjärnor och fyrverkerier. Vi skrek av förtjusning.
Plötsligt skrek även Diana.
- AAAJJJ!! Nåt bet mig i rumpan!
What?!
Vadå - brännmaneter??
Tanken hade inte ens slagit mig.
Fort fick vi fram en stark ficklampa - och det vi såg botade oss kvickt från all badsugenhet...
Det var FULLT av brännmaneter, med meterlånga trådar! En jättekoloni, som sträckte sig hundratals (mer?) meter.
Tack för mig.
Fast Diana medgav att det ändå var värt det...
Ja, vilken ljusshow hon bjöd på, den stund hon var i. :)
Just nu gassar en hett efterlängtad sol och vi seglar i krypfart mot Cartagena. Vi har ingen brådska, inte en så här vacker dag.
Tack Jesus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar