25 november 2012

But I miss you most of all ... as autumn leaves start to fall

Jag har varit lite tyst ett tag igen. Enligt vissa är det ett karaktärsdrag att föredra hos en kvinna, har jag förstått.
Så några av er kanske har tyckt att det varit skönt?

Vi har avverkat ännu ett uppstartsläger och jag har lärt mig namnen på ytterligare 19 konfirmander. Om de stannar kvar i minnet tills nästa läger – först i sommar! – är väl frågan, men vi kan alltid hoppas.

Denna gång har vi även haft hjälp av ett antal faddrar, och eftersom de alla är föredetta Elidakonfirmander var det roliga återseenden!
Jag blir så glad av att se hur ungdomar som varit ombord fått tag på Gud, startat sin egen kristna vandring och nu kommit en bit på väg, så de kan (och vill!) dela det med andra. Gör mig stolt! =)

Dagarna har som vanligt varit fullspäckade med lektioner, lekar, samtal, aktiviteter. Fast jag hann ändå med en promenad i fredags runt Marstrandsön.
Alltid vackert, fast på olika sätt beroende på årstid. Denna gång var det galet mycket vind, jag höll på att blåsa omkull ett par gånger. Men jag njöt. Än mer som jag hade en riktigt bra predikan i lurarna.

Nu är lägret över, men besättningen är kvar en vecka till. Mörkret har sänkts sig över ödelandet Marstrand och regnet slår mot fönstret. Ledig kväll.
Har jag tur finns det lite, lite kvar i glöggflaskan från igår.

Ikväll nynnar jag på Nat King Cole, Autumn Leaves...
Tillåter mig vara lite melankolisk.
Wistful.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar