Vådan av "typ"

I torsdags fick jag hjälp att flytta allt mitt bohag (ännu en gång!) från ett magasineringsställe till ett annat här utanför Uppsala. Det är snart sex år sedan jag såg de där kartongerna och dess innehåll och jag kunde inte låta bli att lyfta på locket till de flesta och kika ner lite.

I mitt gamla skrivbord fann jag då en artikel jag ofta återvänder till i mina tankar, skriven av den fantastiska kåsören Katarina Mazetti (ni kanske hört om boken/filmen "Grabben i graven bredvid"?).
Och eftersom jag ändå lovat skicka upp den till SysterYster, passar jag på att lägga upp den här också. Bara för att den är så fyndig och kul!

Vådan av "typ”

”Var har du varit?” frågar ängslig morsa sin tonåring kvart över tre på morgonen. ”Var ni hemma hos Nisse?” Nisse går naturvetenskapliga programmet och spelar schack och cello på fritiden och äger minst en kam. ”Ja, typ...” svarar tonåringen och mamma blir glad och tror att de varit hemma hos Nisse för hon hörde tydligt att tonåringen sa ja. Men vad hon inte hörde hörde var att han också sa typ!

”Typ” är en genialisk språklig uppfinning, skapad av tonåringar som inte har lust att svara på närgångna frågor, som har för viktiga saker för sig för att gå in på detaljer, eller som helt enkelt inte vet, men inte precis vill skylta med det heller.
Typ betyder: ”kanske, ungefär, inte helt fel, i alla fall ofta och möjligen, men kanske inte”.
”Var du hemma hos Nisse?” ”Ja, typ!” kan alltså betyda vad som helst från, Ja, vi var hemma hos Nisse eller nån Nisse känner eller hos nån med samma hårfärg som Nisse – till, Jag vet inte riktigt var jag var men vid något tillfälle under kvällen tror jag faktiskt att jag var förbi Nisses eller möjligen, Jag har legat på akutens avgiftning tills polisen körde hem mig, men jag hade tänkt gå till Nisse!

För den generation som tagit till sig uttrycket typ kommer livet att bli både lättare och svårare.
Svårt blir det för den som träffar drömkillen, inleder en het romans och till sist klämmer fram med frågan: ”Älskar du mig?” Han svarar, ”Ja'ra, typ!” och då vet hon att det kan betyda vad som helst från att han är redo att följa med och titta på insatslägenhet och matsilver till att han tycker om ett stilla prassel, men har fru och fem barn i Hudiksvall.
Eller säg att du ska köpa bil. ”Hur många mil har den gått?” frågar du. ”Tja, typ 3 000”, svarar bilförsäljaren. Skyll dig själv om du tror att det betyder att det står tretusen på vägmätaren. Tror du det är du säkert för gammal för att köra bil i alla fall.
Och sedan då, när du ska åka tåg och tittar i turlistan! Avgång mot Säffle 16.15 står det och sedan står ett (t) inom parentes efter och så står du där och hänger i snöslasket på perrongen till klockan sju på kvällen. För det där t:et betydde ”avgång kl 16.15, typ!”.

Men de som är uppvuxna med uttrycket kanske kan lära sig att använda det på ett kreativt sätt också. ”Att jag deklarerat min inkomster efter bästa förmåga, intygas härmed på heder och samvete, typ”, undertecknat Arvid Johansson. Och inför rätta kan du svära att säga typ hela sanningen och intet annat än typ sanningen... Då kan ingen sätta dit dig för typ mened.
Och Göran Persson kunde ha sluppit svekdebatten med kvinnorna i sitt eget parti om vi verkligen helhjärtat ska ställa upp bakom USA:s vedergällningsaktioner: ”De va Blair va och Chirac va och vi ba snacka om typ demokrati och dom ba och ja ba och det är klart att man måste typ ställa
upp!”
Lättare att slingra sig ur, typ.